Denne artikkelen publiseres av HonestThinking 04.11.2012, etter avtale med forfatteren. Artikkelen ble publisert av Jyllands-Posten 30.10.2012, i dansk oversettelse. Synspunktene som fremmes står (som alltid) for forfatterens egen regning.
Av Gunnar Sandelin, socionom & journalist
Sedan 1980 har Sverige beviljat drygt 1,6 miljoner nya uppehållstillstånd; majoriteten av dessa är permanenta (PUT). Förändringen sker just nu i rasande fart. Drygt en miljon tillstånd har beviljats under 2000-talet. Under de tre första kvartalen 2012 rör det sig om drygt 89 000 personer. I Migrationsverkets statistik ingår också tillfälliga uppehållsrätter för rörlig arbetskraft inom EU, gäststudenter etc., men dessa utgör totalt sett en mindre del. Uppehållstillstånden för arbetskraftsinvandrare utanför EU och deras anhöriga permanentas efter fyra års arbete i landet. Asyl- och anhöriginvandringen accelererar mest. Under 2012 och 2013 räknar Migrationsverket med att närmare 200 000 personer inom dessa kategorier ska ansöka om att få komma hit för att få permanent hemvist. Vilka journalister rapporterar om detta?
Siffrorna ovan är tänkta som en hållpunkt eftersom människor avlider, rör sig fram och tillbaka över gränser osv. Dessutom är Migrationsverkets statistik många gånger ofullständig och därför svårtydbar, särskilt vad gäller anhöriginvandringen. Ett annat mått på förändringen i demografin kan utläsas ur SCB:s befolkningsstatistik. Mellan 2000-2011 ökade antalet personer med utländsk bakgrund med 569 000. Under samma period var ökningen i befolkningen med svensk bakgrund 30 000. Det är en nitton gånger så stor ökning i jämförelse. Beräkningen är grundad på den nya definition som myndigheten övergick till 2003 som innebär att med utländsk bakgrund menas personer vilka är utrikes födda eller födda i Sverige med två utlandsfödda föräldrar. Skulle istället den tidigare definitionen av utländsk bakgrund med åtminstone en utrikes född förälder fortfarande gälla, blev skillnaden märkbart större. Då handlar det om en minskning på drygt 100 000 av befolkningen med svensk bakgrund.
Hur man än räknar är det tydligt att det pågår en historisk befolkningsförändring i Sverige som varken vår politiska elit eller journalistkåren vill diskutera offentligt, men som många människor sedan länge märker i sin vardag. I den senaste partiledardebatten berördes inte frågan om vart någonstans gränserna för denna omfattande förändring av samhället ska dras. Eller finns det inte några sådana gränser? Fakta varken presenteras eller diskuteras, vare sig av regering eller av opposition. Det grundläggande problemet är emellertid att väljarna aldrig har tillfrågats om hur de anser att den mest laddade förändringen av samhället i vår tid ska hanteras. Våra ledande politiker och journalistkåren behandlar i stort dess konsekvenser som en icke-fråga. För dem är uppenbarligen etnicitet något oväsentligt eller onämnbart. Vår värld ska ju bestå av öppna gränser och alla invändningar mot en sådan världsordning anses vara grundade på okunskap, främlingsfientlighet eller rasism.
Varför den tankefiguren så länge har dominerat i media kan i viss utsträckning förklaras av att 41 procent av journalistkåren sympatiserar med Miljöpartiet. När det gäller asyl och migration är Miljöpartiet ett extremparti med en uttalad vision om fri invandring som också inkluderar full rätt för att alla som vill, att också få stanna här med tillgång till fulla sociala rättigheter. ”Ingen människa är illegal”, deklarerar partiet i sin programförklaring.
Mer än hälften av de journalister som arbetar inom public service, som har i uppdrag att värna kravet på allsidighet i rapporteringen, sympatiserar med Miljöpartiet. 54 procent inom Sveriges Radio och 52 procent inom Sveriges Television gör det. Siffrorna kommer från professor Kent Asp vid JMG, Institutionen för kommunikation, medier och journalistik vid Göteborgs universitet i hans senaste undersökning från 2011 om journalistkårens partisympatier.
Den slutsats som Kent Asp drar är att Miljöpartiet får en mer gynnsam behandling än de andra partierna. ”Normalt sett är jag väldigt försiktig i sådana här sammanhang och jag skulle aldrig påstå något sådant om jag inte vore säker”, säger han. Enligt Kent Asp har Miljöpartiet en gräddfil i medierna genom sin unikt starka ställning bland svenska journalister. Det saknas en granskning av Miljöpartiet som jämfört med andra partier befinner sig i en fredad zon när det gäller bevakningen av politik, menar Asp. Kent Asp anser att journalisternas tillagsinställdhet gentemot Miljöpartiet också ger en positiv effekt på partiets opinionssiffror och valresultat.
Media har knappast uttalat ett kritiskt ord om regeringens uppgörelse med Miljöpartiet vad gäller att slopa kraven på giltiga identitetshandlingar till förmån för DNA-tester när det gäller anhöriga till asylsökande. Enligt Migrationsverkets prognoser tros cirka 20 000 -30 000 somalier återförenas med sina familjer här i år och nästa år. Detta antas i sin tur leda till en ökad invandring av nya asylsökande från Somalia. Därtill kommer en stark ström av asylsökande från Syrien som ingen i dagslägen riktigt kan förutsäga omfattningen av. Sverige har tagit emot mest irakier, somalier och unga asylsökande (”ensamkommande flyktingbarn”) inom EU och är nu också berett att ta emot flest syrier. År ut och år in ligger Sverige i topp vad gäller mottagande av asylsökande per capita i västvärlden, enligt UNHCR (FN:s internationella flyktingorgan).
Samtidigt som regeringen gör upp i flyktingpolitiken med Miljöpartiet talar statsministern om att vi tar emot flyktingar enligt internationella konventioner. Det är en sanning med mycket stor modifikation. Det är bara en bråkdel av alla dem som sökt asyl i Sverige sedan 1980, cirka 10 procent, som enligt utlänningslagen och FN:s konvention kan definieras som flyktingar. Dessa är fortfarande i minoritet i dagens asylmottagande. Självklart ska människor som flyr för sina liv, även så kallade skyddsbehövande, få stanna. Men det är ansvarslöst, för att inte säga bedrägligt, att inte låta frågan komma fram i sitt rätta sammanhang. Där borde ingå de hundratals exempel på asylbedrägerier i stor skala som tidigare asylombudet Merit Wager så gott som dagligen under fem år rapporterat om på sin blogg. Nu senast har hon dokumenterat bedrägerierna i sin bok ”Inte svart eller vitt”, vilken i princip ställdes i medieskugga trots att journalister och politiska partier regelbundet besöker Wagers blogg.
När handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket berättar att de på grund av en dysfunktionell arbetsmiljö inte på ett rättssäkert sätt kan fatta beslut utan istället uppmanas att ”stämpla PUT”, urholkas också rätten till skydd och asyl också för dem som verkligen behöver det medan många som inte har någon rätt att vara här får stanna. Detsamma gäller när regeringen försöker ställa om asylinvandringen till arbetskraftsinvandring. Nästan hälften av de arbetskraftsinvandrare som beviljats uppehållstillstånd de senaste åren har ingen utbildning. Dessa beslut tas i ett läge med cirka en halv miljon arbetslösa på hemmaplan.
Den politik och handläggning som beskrivs ovan skapar konflikter. Många människor känner inte igen sig från den bild som ledande politiker och media ger. Folk ser i sin vardag hur samhället förändras och upplever att de inte får relevant information. Jag hör detta överallt.
När frågor som befolkningsförändring, asylbedrägerier och invandringens kostnader inte behandlas i offentligheten ljus växer sig istället frustrationen allt starkare. Ibland övergår den till vanmakt och även rent hat, vilket har manifesterat sig i vissa fält på nätet. Ska vi i framtiden slippa att krafter långt till höger om Sverigedemokraterna kapar denna explosiva fråga och därmed också drar till sig skaror som känner sig förda bakom ljuset, är det hög tid att politiker och medier slutar upp med att vilseleda medborgarna genom att utelämna relevanta fakta. Annars riskerar Sverige att bli ett riktigt obehagligt land att leva i.
Tilbake til HonestThinking.