Denne artikkelen er mottatt direkte fra en av forfatterne. Den er opprinnelig datert 06.03.2013, men ble lagt ut på HonestThinking 05.04.2013.
Sverige klarar inte invandringen
Sverige i topp
2012 beviljade Migrationsverket sammanlagt drygt 111 000 uppehållstillstånd/uppehållsrätter. Antalet asylsökande ökade med 48 procent jämfört med 2011. Jämför vi med våra nordiska grannar beviljade Sverige förra året åtta gånger fler permanenta uppehållstillstånd än Finland, fem gånger fler än Danmark och mer än dubbelt så många som Norge. Efter Tyskland och Frankrike är Sverige det land i Europa som tar emot flest asylansökande.
Under irakkriget tog Sverige emot närmare hälften av alla irakier som flydde till EU. Vi har tagit emot flest somalier i västvärlden, och nu är vi det största mottagarlandet i hela Europa av syriska flyktingar. Vad gäller asylsökande per capita ligger Sverige sedan flera år tillbaka i topp i västvärlden.
När det gäller 2013 har prognosen över anknytningsärenden skrivits ned något, eftersom antalet somaliska anknytningar inte förväntas bli lika stort som tidigare. Siffrorna är dock osäkra och förväntas stiga om inbördeskriget i Syrien trappas upp eller sprider sig. Migrationsverkets prognos för i år ligger på minst 100 000 nytillkomna asylsökande och anhöriga av alla kategorier.
Många analfabeter
Invandringen har efterhand ändrat karaktär. Ett brett spektrum av invandrare har ersatts av i huvudsak asylsökande från muslimska länder som Syrien, Somalia och Afghanistan. Dessa asylsökande är illa rustade för ett liv i det utpräglat högteknologiska Sverige. Arbetsför-medlingens statistik visar att över 60 procent av de nyanlända och deras anhöriga högst har vad som kallas ”förgymnasial utbildning”. Det betyder att många är faktiska eller praktiska analfabeter, vilket gör det extra svårt för dem att hitta jobb på en arbetsmarknad där enligt Eurostat bara 2,5 procent av jobben är sökbara för dem. Detta till skillnad från övriga EU där utbudet för arbetskraft som helt saknar utbildning i snitt ligger på 17 procent. Sverige har med andra ord extremt få jobb att erbjuda de asylsökande och deras anhöriga som får stanna. Det innebär att det redan stora sysselsättningsglappet på 27 procent mellan inrikes och utrikes födda i åldern 25-64 år ökar (SCB, 2012). Som den ansedda engelska tidskriften Economist konstaterade i februari i år kommer en stor del av de utomeuropeiska invandrare som får stanna i Sverige att permanenta sin försörjning via skattemedel.
21 procent är flyktingar
I media beskrivs alla asylsökande som ”flyktingar”. Detta är inte sant eftersom flyktingbegreppet är kopplat till Genèvekonventionen och utlänningslagen. Av de asylsökande som fått stanna under Fredrik Reinfeldts period som statsminister fram till i år var 21 procent flyktingar. Väljer vi en längre period och tar 1980 som utgångspunkt, är motsvarande siffra avsevärt lägre, 10 procent. Nästan hälften fick stanna av humanitära skäl medan cirka en fjärdedel beviljades asyl som skyddsbehövande. (Migrationsverkets statistik är ofullständig under åttiotalets första del).
Under senare år har anhöriginvandringen varit cirka tre gånger så stor som asylinvandringen. Majoriteten av ansökningarna består av nyetablerade relationer. Det handlar alltså inte om familjeåterförening utan mest om partners som tas hit från de forna hemländerna. Här bör man notera att Sverige, vad vi har kunnat finna ut, är det enda land som tillåter att bidragsförsörjda får ta hit anhöriga, som också de med stor säkerhet kommer att försörjas via bidrag. Huvudregeln i det övriga Europa är att den som hämtar sin familj eller en partner också ska stå för försörjningen. Enligt migrationsminister Tobias Billström klarar mindre än en procent att försörja sig själva, av de anhöriga till de asylsökande som fått stanna.
Sverige är också det land som tar emot flest så kallade ensamkommande flyktingbarn. 2012 ansökte 3.600 om att få stanna. Drygt två tredjedelar inom denna kategori beviljades permanent uppehållstillstånd. Inget annat land är i närheten av dessa siffror. Huvudsakligen kommer dessa unga asylsökande från Somalia och Afghanistan. ”Unga asylsökande” är en mer korrekt term eftersom man, innan prövning har skett, varken vet om de är ensamkommande, kan åberopa flyktingstatus eller är minderåriga. Att det senare långt ifrån alltid är fallet har röntgen av handleder och tänder i våra grannländer tydligt visat.
Smuggling av asylsökande
Migrationen från fattigare länder till Europa är en storskalig och standardiserad verksamhet. Det betyder att de som söker asyl i Sverige nästan alltid köper hjälp av människosmugglare. Rikskriminalen beräknade 2010 att flyktingsmugglingen omfattade 90 till 95 procent av de asylsökande som kommer hit, då främst från Irak, Somalia och Afghanistan. Smugglarna förser de asylsökande med flyktberättelser som kan accepteras av mottagarlandets migrationsmyndigheter. De asylsökande avråds från att visa upp pass eller andra relevanta identitetshandlingar. Minst nio av tio asylsökande har därför vid ansökningstillfället under många år inte visat upp några giltiga pass för svenska myndigheter. Det är inte en human flyktingpolitik när Sverige urholkar asylrätten för de verkligt behövande genom att bevilja asyl till människor som vi inte med säkerhet kan säga vilka de är och vilka avsikter de har gentemot sitt nya hemland. Regeringen tiger och låtsas inte om problemet, alternativt är okunnig. Båda alternativen är lika illa.
Kommunpolitiker slår larm om en ohållbar situation
I september 2012 slog femton socialdemokratiska kommunalpolitiker i Stockholmsregionen larm om bostadssituationen. De uppmanade samtliga kommuner i Stockholmsregionen att vända ”upp och ned på alla bostadsföretag och leta rätt på rivningskontrakt, ombyggnadskontrakt och andra tillfälligt tömda lägenheter”. Bakgrunden är naturligtvis att det saknas bostäder. 2012 fastnade enligt Migrationsverket 6.000 personer med beviljade uppehållstillstånd på asylförläggningar. I år beräknas 9.000 fastna och för 2014 anges siffran till 16.000. Som Migrationsverkets generaldirektör konstaterat håller det inte i längden. Men det är inte bara bostäder som är problematiskt. Lämnar vi Stockholmsområdet och tar Katrineholm som exempel visar Socialstyrelsens statistikdatabas att de utrikes födda, som under 2011 utgjorde 14 procent av Katrineholms befolkning, konsumerade 67 procent av kommunens försörjningsstöd. Det är en representativ siffra. Under 2011 hade utrikes födda med avseende på försörjningsstödet (inklusive etableringsersättning) totalt en överrepresentation vad gäller hela landet på hela 8.6 gånger (eller 860 procent), jämfört med inrikes födda.
Vad kostar invandringen?
Den siffra som brukar lyftas fram är att invandringen kostar ungefär 40 miljarder per år. Den är inaktuell. När regeringens utredare Jan Ekberg gjorde sina senaste beräkningar för 2006 låg kostnaden mellan 43 och 58 miljarder per år. Några andra ekonomers beräkningar har resulterat i tresiffriga miljardbelopp. Ekonomidocenten Jan Tullberg, som är knuten till Handelshögskolan i Stockholm, har i vår kommande bok ”Invandring och mörkläggning” (Debattförlaget) uppgraderat kostnaderna till drygt tre procent av BNP, vilket är cirka 110 miljarder per år. Då är vi uppe i nästan halva kostnaden för den totala hälso- och sjukvården i landet, eller en månadslön på drygt 23 000 kronor netto per förvärvsarbetande person. Tullberg menar att samhället borde minska invandringen och få de redan arbetslösa i arbete. Arbetskraftsinvandringen från utanför EU/Efta bekräftar till stor del detta: de senaste fyra åren har enligt Migrationsverket 43 procent av dessa arbetsinvandrare rekryterats till Sverige för att utföra okvalificerade arbeten, samtidigt som en halv miljon arbetslösa finns på hemmaplan.
Sammanfattning
I en intervju i Dagens Eko konstaterar nationalekonomen Assar Lindbeck att Sverige inte är rustat för en stor invandring och att vi går mot en situation där Sveriges kommuner inte kommer att klara vare sig att ordna bostäder eller arbete åt invandrarna. Han har rätt. Svenska politiker har tappat kontrollen över invandringen. Kostnaderna skenar, bostadssituationen är desperat, arbetslösheten växer och segregationen är närmast dramatisk. När Tobias Billström, som enda politiker i regeringen, antyder att ”vi måste diskutera volymerna”, dvs. invandringens storlek, möts han av massiv mediekritik och får inte ens stöd av sin partiledare. Det finns bara en möjlig slutsats. Om inte den utveckling som beskrivits ovan bryts kommer Sveriges status som välfärdsland snart att tillhöra historien. Allt detta beskriver vi detaljerat i vår bok som kommer ut i mars och som tar upp den ytterst kritiska situation som den omfattande asyl- och anhöriginvandringen försätter vårt land i.
Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi
Gunnar Sandelin, socionom och journalist
Tilbake til HonestThinking