HonestThinking er viet til
kultur, politikk, vitenskap og filosofi:
Generelt manifest
Innvandringspolitisk manifest
Permalenker
Sitter fortsatt fengslet etter en heller tvilsom rettssak
30.09.2015. Regjeringen har i dag to hardt arbeidende spesialgrupper i gang for å prøve å vriste norske gisler ut av klørne på det såkalte IS og en obskur gruppe Islam-radikale på Filippinene. En av gruppene har arbeidet i trekvart år! Men i Den demokratiske republikken Kongo sitter nordmannen Joshua French på sjuende året, anklaget for å ha drept sin kamerat Tjostolv Moland. Anklagen savner beviselig ethvert grunnlag, og norske fjernsynsseere som husker godt, vil minnes den kongolesiske «rettssaken» mot Joshua French! Det er journalist Einar Kr. Holtet som på denne måten innleder sitt innlegg om French i Dagbladet.
Tråkker på ytringsfriheten i Danmark
27.09.2015 (oppdatert 30.09.2015). Det er alvorlig når kommersielle aktører som ikke har noen som helst forankring i presseetiske retningslinjer eller tilsvarende, gir seg til å sensurere nettsteder de misliker. Les min Verdidebatt-artikkel om tilfellet Danhostel.
Tilføyelse 30.09.2015: Direktør Ole Andersen i Danhostel lover å rydde opp i problemene (som viser seg å være forårsaket av nettfilterleverandøren, nemlig Symantec).
Antihvit antirasisme
25.09.2015. Document-redaktør Hans Rustad har gjort seg noen interessante betraktninger om hvordan vestlige eliter tenker om den pågående utskiftningen av europas befolkning. Han tar utgangspunkt i en større artikkel av Aftenpostens Ingeborg Moe; Derfor sier østeuropeerne nei. Litt senere skriver Rustad følgende (kursiv i original, fete typer tilføyd av meg):
Diagnose fremfor “dialog”
Alle forskerne hun siterer mener det samme: De diagnostiserer østeuropeerne, behandler dem som objekter under en lupe. Reifisering, tingliggjøring kalte vi det på 60-tallet, i opposisjon til positivismen som var rådende i samfunnsvitenskapene den gang. Nå er det den brede venstresiden som tingliggjør.
Hvorfor? Fordi man ellers måtte behandlet østeuropeerne som mennesker, lyttet til dem og gjengitt dem. Det ønsker man ikke.
Rasifisering som våpen
Den øvelsen Moe gjennomfører perfekt er ikke bare en tingliggjøring, det er også en rasifisering av politikken. Et nytt begrep i norske ører. Man må til Sverige for å finne den i full blomst. Den består i at politikken gjennomsyres av “rase” i positiv betydning, dvs ikke-europeerne er de gode, de hvite er the bad guys. Hvite er bare gode i den grad de klarer å overskride deres opprinnelse. En slags positiv rasisme altså.
Vi kjenner denne orwellske talemåte godt fra tankegangen til Likestillingsombud, Integrerings- og mangoldsdirektoratet, stortingsmeldinger, Antirasistisk senter – og hele sulamitten som til sammen danner det politisk korrekte Norge. Den formuleres ikke eksplisitt, men ligger snublende nær. Hvis man vil se.
Omvendelse
Under dekke av idealisme og medmenneskelighet vil man skifte ut befolkningen. Hvis man leter etter en forklaring på “overgivelsen” av Europa, finner man den her: Europeerne blir ikke ordentlige verdensborgere før de har frasagt seg sin kultur, historie, sin bevissthet og blitt “som de andre”.
Hvis en sølle europeer sier: Men hvilke andre nasjoner og folkeslag har et slikt prosjekt om å “bli som de andre”? så er svaret at det finnes ikke. Det er bare Obamas USA og EU som har forelsket seg i slike tanker.
Når man leser Moes artikkel oppdager man fort ensidigheten, den konsekvente distansering og sykeliggjøring av europeere som vil være europeere på en annen måte. Det er cluet: å være på en annen måte, å foreta andre valg enn de godkjente, er illegitimt.
Det er en grunn til at EU tilsidesetter sine egne regler om konsensus i viktige saker, slik justis- og innenriksministrene gjorde i går: Motstand mot den frivillige tvangen er illegitimt.
Fri flyt av migranter?
EU er bygget på fri fly av varer, tjenester, kapital og mennesker. Men vel ikke migranter? Plutselig er det som står på agendaen. Tyskland, Sverige og Østerrike, med Frankrike som haleheng, bruker en force majeure til å tvinge frem en helt ny politikk i Europa: Europa tilhører også “de andre”. Ja, det blir ikke helt det nye Europa uten å inkludere “de andre”.
Slik sett fremstår migrasjonen som en historisk sjanse, til å fullbyrde et byggverk. Slik Jagland en gang ville bygge Det norske hus, bygger de vesteuropeiske landene nå et nytt Europa.
Les artikkelen i sin helhet på Document.no.
Lederartikkel i Klassekampen
20.09.2015. Jeg har akkurat blitt oppmerksom på Bjørgulv Braanens Kk-leder fra forrige lørdag. Gjengis her i sin helhet:
Det jubles fra flere hold over at grensene i Europa ser ut til å falle i møte med det økende antallet mennesker som er på flukt fra krise, krig og konflikt. Migranter og flyktninger smugles forbi de statlige mottakssystemene og i går ble det klart at også Sverige har gitt opp å registrere dem som kommer til landet. Fra flere hold oppfattes dette som en positiv utvikling og som et håndslag til nødstedte flyktninger. Så enkelt er det dessverre ikke. En avgjørende forutsetning for at flyktninger og asylsøkere skal bli tatt imot og få den støtten de trenger, er at myndighetene vet hvem de er, hvor mange de er og hvor stort behovet for hjelp er.
I møte med migrasjon og økt antall flyktninger er ikke svaret å bryte ned statene. Det som derimot trengs, er en styrking av deres evne til å ta imot nødstedte. Faller statene sammen, vil flyktningkatastrofen bli umulig å takle, noe situasjonen i Irak, Libya og Syria allerede er eksempler på. Statene er menneskeskapte konstruksjoner som (på demokratisk vis) bestemmer skatte- og velferdsnivå og som skaper forutsetninger for trygghet, velstand, sosial likhet og framtidstro. Hvis disse «organisasjonene» oppløses under trykket av migrasjon eller andre forhold, vil vi mangle avgjørende forutsetninger for å hjelpe dem som er i nød. Evnen til å hjelpe er derfor intimt knyttet sammen med eksistensen av velfungerende stater som produserer velferd, opprettholder sammenhengskraften og som er i stand til å gi nyankomne rettigheter.
I møte med menneskelig lidelse utløses grunnleggende menneskelige følelser som medlidenhet og nestekjærlighet. Over hele Norge rekker folk nå ut en hånd og gjør sitt ytterste for å hjelpe medmennesker i nød. Men nestekjærligheten kommer også til uttrykk på samfunnsnivå, der vi sammen bygger et samfunn som er solidarisk og som kan gi trygghet, både for egne innbyggere og for dem som søker nødhavn her. Det er ingen motsetning mellom å bygge velfungerende stater og å gi hjelp til dem som søker seg til våre kyster og grenser. Tanken om at nestekjærligheten forutsetter en nedbryting av statene er en farlig tanke
Lederartikkel i Klassekampen, Bjørgulv Braanen, 12.09.2015.
Gudsbilde, medmenneske, framande eller fiendar?
20.09.2015. Med ein viss rett blir det sagt at haldninga vår til flyktningar blir bestemt av korleis vi oppfattar dei. Men om vi i dag ser asylsøkjarar berre som arme medmenneske, vil vi uunngåeleg sjå dei også som ein trussel om dei blir mange nok. Det er Per Steinar Runde som skriver dette i sin artikkel Migrantar som gudsbilde, medmenneske, framande eller fiendar (lenker i original):
Kristenplikt å hjelpe sjuke og fattige
Teneste for fattige, sjuke og forkomne har i kristen tradisjon blitt rekna som ei teneste for Gud, og det med godt grunnlag i Bibelen. I evangeliet etter Matteus handlar heile kapittel 25 om Dommen, som vi i følgje denne teksta vil få etter korleis vi har behandla dei som var svoltne, tørste, nakne, framande eller i fengsel. For "alt som de gjorde mot eit av desse minste syskena mine, det gjorde de mot meg", sa Kongen/Menneskesonen/Jesus. Den russiske forfattaren Leo Tolstoj har gitt dette bildet ein litterær versjon ved si gripande juleforteljing om skomakaren som så gjerne ville møte Kristus, "Papa Panovs jul".
Her er det likevel spørsmål om kva vi gjer som einskildmenneske. Men den kristne nestekjærleikstanken inspirerte også til fellestiltak i kristen regi med omsorg for sjuke, fattige og foreldrelause i hundretals år før vi fekk nasjonalstatar med eit økonomisk og organisasjonsmessig fundament for ein velferdsstat.
[...]
Solidaritet har sine føresetnader og grenser
I boka si om "Nasjonalstaten" har Sigurd Skirbekk eit kapittel med tittelen "Endimensjonale ideal", der han drøftar ulike alternativ til ein nasjonalstat, blant desse også "Det universelle godhetsregime", med opphav i ideal om humanitet og universalisme. Skirbekk seier at ideelt og ideologisk finst det grunnar for at nasjonal solidaritet burde bli erstatta av solidaritet mellom alle menneske. Men dei praktiske problema er for store, gitt alle naudlidande i verda, og ikkje minst har slik solidaritet sine klare grenser og føresetnader. Blant desse nemner han luthersk sinnelagsetikk, sosialdemokratisk likskapsideologi og arva homogenitet og kultur. Som vitskapleg belegg viser han til G. Hardins "The Limits of Altruism", som seier at vi er selekterte til å gje beste livsvilkår til dei som står oss nær, og til Putmans "Diversity and Community in the Twenty-first Century", som dokumenterer at homogene samfunn er kjenneteikna av tillit og solidaritet og heterogene av det motsette. Om ikkje før så vil universell humanisme svikte pga ressursmangel når immigrasjonen frå overbefolka område blir stor, skriv Skirbekk. Og når krubba er tom, bitest hestane: "I ytterste konsekvens blir ikke spørsmålet om dette vil ende i krigerske konflikter, men om når de kommer og hvordan de vil arte seg", avsluttar han omtalen av "godleiksregimet".
I verste fall
I all profylakse, dvs førebygging, må ein kunne tenkje seg også eit i-verste-fall-scenario. Med fem millionar innbyggjarar importerer vi i dag 62% av matvarene vi brukar. SSB spår 8 millionar innbyggjarar i 2100, i verste fall heile 14 millionar, der etterkomarane etter dagens etniske nordmenn berre tel 3 millionar, omlag 1 av 5. Med nær tredobling av folketalet er faren stor for hungersnaud i ein krisesituasjon. Befolkninga har også blitt så ueinsarta som tenkjast kan, og dermed aukar også risikoen for konfliktar. Det "fargerikt fellesskap" blir då ikkje eingong ein draum, men eit sant mareritt . Men ingen politikarar tenkjer i hundreårsperspektiv og somme ikkje i det heile. Dei er som aktørane i eit dokketeater, der media står bak og trekkjer i trådane.
Les artikkelen i sin helhet på Verdidebatt.
Pro et contra
18.09.2015. Professor Karl-Olov Arnstberg har laget en tankevekkende oversikt over hvem som er henholdsvis for og imot masseinnvandringen, samt hva som er henholdsvis dens fordeler og ulemper. Massinvandring, några noteringar för och emot:
Vilka är för Sveriges ledande roll i Europa, som mottagarland för massinvandringen?
Svar:
- Samtliga riksdagspartier utom ett, Sverigedemokraterna, som är svårt mobbade i den offentliga debatten. Varför? Därför att de vill att massinvandringen ska begränsas till en europeisk normalnivå samt att flyktingar hellre bör hjälpas på plats än importeras till Sverige. Att Sverigedemokraterna är på väg att bli Sveriges största riksdagsparti ändrar inte övriga riksdagspartiers politik, förutom att de genomför åtgärder som sätter demokratin ur spel, främst den så kallade Decemberöverenskommelsen.
- Samtliga ledande politiker, utom Sverigedemokraternas politiker (och väljare).
- Samtliga universitet och relevanta universitetsinstitutioner.
- Samtliga fonder och andra forskningsfinansiärer.
- Alla fackliga organisationer.
- Alla arbetsgivarorganisationer.
- Samtliga större medier: tidningar, tidskrifter, radio, teve.
- Med ytterst få undantag, samtliga kända opinionsbildare.
Vilka är mot Sveriges ledande roll i Europa som mottagarland för massinvandringen?
Svar:
- De tidigare nämnda Sverigedemokraterna.
- Färre än fem kända och på grund av detta mobbade opinionsbildare, exempelvis Marcus Birro och Herman Lindqvist. Ingen av dem vill stå på barrikaderna och Marcus Birro har förlorat sin plats i offentligheten. Det finns några till som vid enstaka tillfällen ”läckt” sina åsikter, men tystnat när de fått känna på motpartens makt och repressalier (att det alls finns repressalier, förnekas i den offentliga debatten).
- Nättidningar som Avpixlat och Fria tider (förbjudna att referera till för Main Stream Media).
- En spridd skara av dissidenter, många pensionerade och flera anonyma, som främst för fram sina åsikter på nätet. Eftersom de inte bara är upprörda utan också frustrerade av den offentliga debatten (läs icke-debatten, eftersom alla som finns på den offentliga scenen har samma åsikt) buntas de ihop som rasister och näthatare. Det har blivit en juridisk fråga hur de ska kunna tystas. De anses utgöra samhällets ”mörka krafter” och det gäller att få stopp på deras etablissemangskritik, om yttrandefriheten ska kunna upprätthållas (sic!).
Les videre om masseinnvandringens fordeler og ulemper på Arnstbergs blog Innvandring och mörkläggning. Hat tip Document.no.
«Det må være grenser»
17.09.2015. Innvandring er det mest splittende tema i Europa i dag. Konfrontert med hundretusener av mennesker på flukt fra krig eller i søken etter et bedre liv i Europa, står europeiske ledere handlingslammede foran en selvmotsigende opinion. Hvis vi et øyeblikk legger de mest hyperventilerende scenariene til side, ser vi at brikkene er stilt opp for en strid det integrerte Europa ikke har sett maken til. Det er Asle Toje som skriver dette i sin artikkel Det må være grenser:
De fleste vil være enige i Bo Lidegaards devise: «Intet samfunn kan bære ubegrenset innvandring». Men hvor går grensen? Dette er stridens kjerne. Siden europeiske land innførte innvandringsstopp på 1970-tallet, har asyl blitt en av få måter lavskolerte ikke-europeere kan bosette seg i Europa. Behovet for asyl reguleres av forhold i opprinnelseslandene, ikke av mottagerlandets behov.
[...]
Europa utgjør sju prosent av verdens befolkning, tjuefem prosent av verdens verdiskapning, står for femti prosent av verdens velferds-utgifter og mottar åtti prosent av verdens asylsøknader. Man har søkt å dempe denne ubalansen gjennom å hindre tilgang til steder hvor asyl kan søkes. Dette har skapt en pervers situasjon hvor folk kaster loss i synkeferdige farkoster i håp om å bli reddet av europeisk kystvakt. Til nå har anslagsvis 23.000 mennesker druknet.
Dette systemet har nå brutt sammen. [...]
[...]
Hvor mange er for mange? Her skiller velgerne og befolkningene lag. Innvandringsskepsis var, inntil relativt nylig, ansett som kjetteri blant Europas koksgrå eliter. Dette har endret seg, men primært på et retorisk plan. Politikere lover «å ta på alvor» noe som, litt forvirrende, ikke innebærer færre innvandrere. Britenes statsminister David Cameron kan her tjene som eksempel.
I 2010 lovet han å redusere netto innvandring «fra hundretusener til titusener». Tallene for 2014 var de høyeste noensinne, 330.000.
Dette kommer dels av at velgerne vil ha «stekt snø». De vil ha en restriktiv innvandringspolitikk, men de ønsker også å hjelpe de fortvilte menneskene på tv-skjermene. Masseinnvandring til velferdsstater er kostbart. I Norge beregner SSB at hver ikke-vestlige innvandrer innebærer en fremtidig netto kostnadsforpliktelse på 4,1 millioner 2012-kroner. Det er også et demokratisk problem siden redusert innvandring er et spørsmål som velgerne hevder å prioritere høyt, ifølge Eurobarometerets vårmåling for 2015. De må tilgis for å konkludere med at de statsbærende partiene ikke kan, eller vil, representere dem på dette punkt. Resultatet er en utbredt følelse av maktesløshet, noe som igjen bidrar til å forklare oppblomstringen av radikale partier og politisk agitasjon utenfor valgkanalen.
Europa sliter altså med å forene sine idealer om humanitet og åpenhet med at antallet innvandrere overstiger evnen og viljen til å ta dem imot. At Europa nå opplever en stor og tilsynelatende endeløs tilstrømning av asylsøkere kommer dels av hendelser ute i verden, men også av liberal asylpraksis i Europa. De rike Gulf-statene opplever ingen flyktningkrise, for de tilbyr ikke asyl slik Europa gjør det. Dette er ikke beundringsverdig eller verdig, men det er et faktum.
I gapet mellom institusjoner som meler sin egen kake, statsledere som dels ikke vil og dels ikke kan, og schizofrene velgere, synes det trolig at de høye migranttallene vil vedvare til noe brister. Ingen kan vite hva som vil vinnes og hva som vil tapes i striden vi har fremfor oss. Kan hende vil institusjonene bruke krisen som springbrett til et postnasjonalt Europa; mer trolig synes det at medlemsstatene splintres i gjensidig mistro. Eller kan hende vil velgerne tvinge frem et nytt politisk paradigme som erstatter det som skapte en krise Europa ikke klarte å løse.
Les artikkelen i sin helhet på Document.no.
Asle Toje (PhD, Cantab) er norsk utenrikspolitisk forsker. Han er aktuell med boken Jernburet – Liberalismens krise.
Omfattende hærverk på ny skole
17.09.2015. Veitvet skole i Groruddalen er nylig åpnet. Splitter ny skole burde ønskes velkommen. I Groruddalen møtes den nye skolen med omfattende hærverk. 15 vinduer er knust. Når hvert vindu koster 30 000 kroner blir det en kostbar affære. Akers Avis Groruddalen omtaler saken i papirutgaven 16. september. Sakset fra Document.no.
HonestThinking kommenterer: Angrep på skoler og andre sentrale samfunnsinstitusjoner er en alvorlig sak, uansett hvem som står bak. Er vi i ferd med å følge etter Sverige også på dette området?
Truer dagens flyktningesystem
13.09.2015. Dansk Flygtningehjælps generalsekretær, Andreas Kamm, mener, at den nuværende flygtningekrise er permanent og vil føre til et sammenbrud. Det er Jyllands-Posten som melder dette:
Vi styrer derfor imod et større sammenbrud, konkluderer Dansk Flygtningehjælps mangeårige generalsekretær, Andreas Kamm.
»Vi har en historisk ubalance mellem det kæmpehøje flygtningetal og migranter og så verdens kapacitet til at give dem beskyttelse og hjælp,« siger Andreas Kamm:
»Vi risikerer, at modsætningerne mellem flygtninge og migranter på den ene side og lokalbefolkningerne på den anden går helt skævt og eskalerer, og i mine øjne står vi over for et decideret ragnarok-scenarium.«
[...]
»Vi kan ikke være forpligtet til at ødelægge vores eget samfund. Vi må stoppe før det, hvis vi overhovedet kan,« siger han.
Udlændingeminister Inger Støjberg (V) kalder den nuværende situation »ekstraordinær«, men mulig at løse.
»Jeg deler Andreas Kamms bekymring for, at udviklingen er ved at køre af sporet. Men kun, hvis ikke vi får grebet ind i tide.«
Les mer i Jyllands-Posten.
«Den stille krig mod ytringsfrihed breder sig i de vestlige samfund»
13.09.2015. Islamistiske trusler mod ytringsfriheden er velkendte og bogstavelige. Men en måske værre trussel kommer inde fra de vestlige samfund, hvor flere og flere føler sig berettiget til at lukke munden på bestemte synspunkter. Det kortlægger englænderen Mick Hume i sin nye bog. Det er Frederik Stjernfelt som skriver dette i sin artikkel Den store ytringsfrihedssvindel. Litt senere fortsetter han (mine uthevelser):
Han tager udgangspunkt i Charlie Hebdo-massakren og det efterfølgende hykleri med ”Je suis Charlie” – hvor han konstaterer, at mange af dem, der pludselig solidariserede sig med magasinet, med David Cameron i spidsen, hastigt gled tilbage i at kræve forskellige indskrænkninger af ytringsfriheden. Den voksende række af begrænsninger er alarmerende, især i Storbritannien og USA. Det angår den stille krig mod ytringsfrihed, hvor folk som regel begynder med at understrege, at de skam er fuldstændig for ytringsfrihed, og det, de nu vil foreslå, slet ikke har noget med ytringsfrihed at gøre – men det er altså nødvendigt at regulere denne eller hin form for tale.
Det opsamler han i omskrivningen af den berømte talemåde tilskrevet Voltaire: »Jeg foragter Deres standpunkt, men jeg vil til min død forsvare Deres ret til at fremsætte det«.
For tidens ”bagvendt-Voltaire” må dette omskrives til: »Jeg foragter det, du vil sige, og jeg vil kæmpe til ytringsfrihedens død for min ret til at forhindre dig i at sige det«. At de mange, der fremfører sådanne synspunkter, ikke vil indrømme, at de reelt vil indskrænke ytringsfriheden, får Hume til at tale om »den store ytringsfrihedssvindel«.
Den finder han i en forbløffende mængde konkrete sager – fra internettet over universiteterne til fodbold, komik og presse. Den gennemgående linje er, at den nye censur på disse områder ikke som tidligere fremføres af vrisne, bornerte konservative. Den fremføres istedet af velmenende liberals, altså venstreorienterede, der mener, at der er en lang række synspunkter, som almindelige mennesker ikke kan tåle at høre.
[...]
De dydige bagvendt-Voltairer vil generelt udrydde felter i samfundslivet, hvor der af den ene eller anden grund har været tradition for særlig fri tale – ud fra en idé om, at alt socialt samvær skal være, som når den liberale elite selv holder middagsselskaber. Reelt er der tale om, at denne elite er rædselsslagen ved tanken om at overlade almindelige mennesker til at bero på deres egen dømmekraft – for så vidt er det en videreførelse af den gamle konservative elites skræk for masserne.
Den gamle marxist Hume foretrækker derimod at stole på, at masserne er myndige personer, der faktisk er i stand til at orientere sig i mediestrømmen, og som ikke blindt foretager sig forrykte ting, fordi de hører et farligt ord. Han mener, det er forkert, at masserne lider af fobier eller patologiske benægtelser – de har bare anderledes synspunkter. Hans mangfoldige eksempler overbeviser om, at hvis man først går ind på, at der er synspunkter, der bør bringes til tavshed, så er der ingen grænse for, hvor krænkelsessøgerne slår ned næste gang – og den diskuterende offentlighed vil stadig mere blive snævret ind mellem væksten i mærkværdige tabuer. Imod det holder Hume sig til de klassiske ord fra den amerikanske højesteret – at ytringsfrihed angår friheden for de synspunkter, vi hader.
Les bokomtalen i sin helhet i Jyllands-Posten.
Europa er slitent
12.09.2015. Underkastelse er en kritikk av hedonisme og hulhet i den vestlige kulturen, skrevet av en forfatter som kanskje mer enn noen annen – i alle fall i sine bøker – har forsynt seg begjærlig av hedonismens ulike væsker. Det er Bård Larsen som skriver dette i sin omtale av Michel Houellebecqs siste bok:
Michel Houellebecq skriver ikke oppbyggelig litteratur. Bøkene hans – tidvis forhatte – er bredfulle av konservativ kulturpessimisme, radbrekking av de fleste idésett og moraler, uten å komme med oppbyggelige alternativer. Med Underkastelse har Houllebecq skrevet en bok som mange liker. Det skyldes nok at ”alle” får på pukkelen. Bård Vegar Solhjell oppfatter den som et forsvarsskrift for sekularisme. Jeg er ikke helt sikker på at det er så enkelt. Underkastelse kan også leses fra et konservativt ståsted.
Les bokomtalen i sin helhet hos Minerva.
Får gode råd
09.09.2015. Lederen for Antirasistisk senter, Rune Berglund Steen, skriver i Morgenbladet 4. september at stadig flere sliter med å opptre anstendig i debatten. Han kommer med ti råd for en bedre debatt, men synes å glemme at et velfungerende ordskifte er en felles innsats. Det trengs derfor noen flere råd. Det er Jonas Haugsvold som skriver dette i sin artikkel Ti råd til en antirasist. Han fortsetter slik:
- Ikke reduser politikk til et spørsmål om moral. Tenk heller at følelser, sympatier og antipatier er en del av politikkens vesen, og at denne jernloven gjelder uansett hvor i det politiske landskapet du befinner deg. Debatten vil nødvendigvis bli polarisert i typiske verdispørsmål. Vurder i stedet hvorvidt kravet om «anstendighet» er et argument eller bare en hersketeknikk.
- Tolk meningsmotstanderen din i beste mening. Mennesket er en vrien ved, full av nyanser og selvmotsigelser, slett ikke perfekt. Hva det finner på å si eller skrive er ikke alltid gjennomtenkt. Gå foran med et godt eksempel og vær litt raus, slik du gjerne forventer av andre. Ta ballen, ikke personen.
- Aksepter at masseinnvandring kan oppleves som et problem. Også av andre enn innvandrerne selv. Inkluder dem som mener det ikke er noen god idé å fjerne nasjonalstatens grenser og som får kultursjokk når de ender opp som minoritet i egen bydel.
- Rasisme finnes, men ikke nødvendigvis over alt. Du kan for eksempel lete etter den på andre steder enn hos Rotmo, Egner og Pippi.
- Ikke trekk Breivik frem i hvert eneste innlegg du skriver. Bortsett fra en og annen venstreradikal høyskoleamanuensis med ekstremisme som spesiale, har folk flest innsett at massemorderens tempelridderorden er fiktiv. I motsetning til våre hjemmeavlede jihadister som nå valfarter til Syria har ikke Breivik noen flokk bak seg. Assosiasjonsøvelsen har stort sett ingen annen funksjon enn å skremme folk til taushet og bidrar derfor ikke til noen fruktbar debatt.
Les videre på Document.no.
Om innvandringsdebattens tabu
08.09.2015. Den norske innvandringsdebatten er til dels uærlig og ufin. Det er en grense for hvor mange vi kan ta imot før velferdssamfunnet bryter sammen. Det er Helge Lurås, Senter for internasjonal og strategisk analyse, som skriver dette i sin NRK-kronikk Innvandringsdebattens tabu:
Det tas enten for gitt, eller er nesten tabu. Men hvorfor skulle europeiske land være unntatt fra en slik sårbarhet som andre multietniske land opplever? Noen forhold kan nok tale for større motstandskraft i vestlige samfunn mot opprivende tendenser. Men det finnes ingen garantier. Er Dansk Flygtninghjælp derfor inne på noe som vi i det minste burde tillate oss å vurdere og diskutere på en saklig og nøktern måte?
[...]
Kunstig polarisering
Det er gode grunner til å dyrke evnen til empati og overnasjonal solidaritet. Men dilemmaet er at vi samtidig må erkjenne at det trolig er en kritisk grense for hvor mange vi kan ta inn i Norge før selve kilden til velstanden bryter sammen. Og uten egen velstand, ingen systematisk empati. Beklageligvis er det slik at det antallet et rikt land som Norge kan absorbere, er uavhengig av behovet «der ute».
Den norske innvandringsdebatten er til dels uærlig og ufin, og det oppstår en kunstig polarisering. De fleste forstår at uten kraftige restriksjoner vil mottaksevnen oversvømmes og mottakerlandets egne innbyggere vil få redusert levestandard og utsettes for sikkerhetsrisiko. De «rause» kan basere seg på at noen andre vil stå fram og gjøre døren smalere enn dem selv. Den liberale holdningen er sikkert stort sett genuin, men faktum er at mange ikke trenger å vurdere de faktiske konsekvensene av sin egen sjenerøse innstilling.
Heve standarden på debatten
Økende innvandring må ikke [nødvendigvis] føre til konflikt og ustabilitet i europeiske land, men det kan ikke utelukkes. Med tanke på usikkerheten knyttet til konsekvensene, er det påfallende at det knapt blir diskutert om innvandrings- og befolkningspolitikken burde styres etter langsiktige måltall. Begynner vi å tenke slik, vil det også måtte settes en langsiktig kvote som den årlige innvandringen må justeres etter. Kanskje det kunne ansvarliggjøre og heve den intellektuelle standarden på innvandringsdebatten slik vi opplever den i dag.
Les kronikken i sin helhet på NRK Ytring.
Lurås har fått svar fra fem PRIO-forskere:
«Vi redder ikke flyktninger ved å ødelegge vårt eget land»
07.09.2015. Peter Hitchens skriver i Mail on Sunday bl.a. følgende (norsk oversettelse hos Document.no):
Våre fortrinn avhenger i stor grad av vår felles fortid, samt våre nedarvede tradisjoner, sedvaner og minner. Nykommere kan lære dette, men bare hvis de ikke kommer i for store antall. Masseinnvandring innebærer at vi tilpasser oss dem, mens de burde tilpasse seg oss.
Så på grunn av et emosjonelt anfall, forkledd som sivilisasjon og generøsitet, skal vi nå si at vi gir avkall på denne arven, og avvise forpliktelsen til å gi den videre – slik slappe og sløsete arvinger til et gammelt landsted lar eiendommen og det store huset forfalle?
[...]
Kan vi stanse denne totale forvandlingen av alt det vi har og er? Det tviler jeg på. Å gjøre det ville kreve den alvorlige besluttsomheten som Australia viser: å gjøre det klart på alle måter at våre dører kun er åpne for et begrenset antall mennesker som vi har valgt ut, og holde ut de innbilt opplystes selvrettferdige forakt.
Ettersom vi mangler det overlevelsesinstinktet og den viljen som er nødvendig, og siden så mange av våre mest innflytelsesrike mennesker er oppsatt på å begå et sentimentalt nasjonalt selvmord, mistenker jeg at vi ikke kommer til å gjøre det.
Av dem som fordømmer fornuftige oppfordringer til nasjonalt selvforsvar som fordommer, hat og intoleranse (noe de ikke er), ber jeg bare om dette: Ikke lat som om du gjør noe godt og sjenerøst, når du i virkeligheten er feig og svak.
Les den norske versjonen av artikkelen i sin helhet på Document.no.
«Vesten har seg selv å takke»
07.09.2015. Flyktningstrømmen er europeernes egen skyld. Det skyldes en forfeilet politikk i Midtøsten, gjennom mange år, mener den russiske presidenten. Les mer i Dagbladet.
Vi trenger en passe dose - ikke overdose
07.09.2015. Pseudonymet Mimisbrunnr er igjen ute med sine betraktninger om samfunnsutviklingen. Her er noen smakebiter fra hans artikkel Feministisk utenrikspolitikk:
I enda mer moderne tid er man øst for Kjølen blitt mer opptatt av myke verdier. Man kjører intense kampanjer for likestilling så vel som annen likhet og mot alle former for rasisme og sexisme. Jeg skjønner ikke riktig hva alle disse begrepene betyr – ikke minst som jeg i observerbar praksis finner lite belegg for fenomene de formodes å vise til – men til vår hjelp har «the powers that be,» altså den selvbestaltete samfunnseliten i Sverige så vel som nærtliggende områder, skapt hendige «buzz words,» uttrykk som på en brukervennlig måte sammenfatter essensen. Et av disse er «feministisk utenrikspolitikk» som ble retningsgivende for Sveriges forhold til omverdenen etter den sosialistisk-økofeministiske valgseieren høsten 2014.
Tuller jeg? Overhodet ikke [...]
[...]
Jeg blir ofte fælen stilt overfor norske politiske realiteter så vel som potensialiteter, og denne gangen ble jeg det til gangs. Tøvet er ved å krype så nært inn mot maktens sentrum at det er på tide å si klart fra: Nå holder det, det er nok. En utblåsing mot rekrutteringsgrunnlaget hvorfra Arbeiderpartiet henter sine fremtidige toppfolk er overmoden, og jeg innbiller meg at mange norske både kvinner og menn stemmer i med et ja-og-amen når jeg freser: Vi noterer med sorg og skam at ødeleggelsen av de siste rester av det som med rimelighet kunne kalles en maskulin dimensjon i samfunnstenkningen, nå ser ut til å være sluttført, og det er politikerne på venstresiden som først og fremst har drevet prosjektet. Man har løftet ”myke verdier” frem i klasserommene slik at matematisk-naturvitenskapelig kompetanse knapt aktes mer enn ferdighet i fingermaling som inngangbillett ved valg av studier, og ved stadig å øke betydningen av kandidaters opptreden i intervjusituasjoner har man gjort muligheten for utvelgelse til ulike karriereveier ytterligere avhengig av ikke-objektive kriterier, av trynefaktor. Man har i foruroligende grad gjort Forsvaret til et likestillingstiltak. Man har gjort fellesskapsmanifestasjoner av type fakkel- og rosetog samt kollektiv fremføring av «Barn av regnbuen» til vesentlige elementer i statens respons på alvorlige prøvelser.
Helt til roten av livets dualitet mellom mann og kvinne har Tøvet trengt inn tilskyndet av kvasivitenskapsmenn som har dyttet på fra akademisk hold mens maktkåte politikere har agert fødselshjelpere for å fullføre opp-ned-vendingen av nasjonens verdisett. Jo før man fjerner hevdvunne sannheter i folket, desto lettere blir det å smi menneskene om i den nye form som er nødvendig for å svare opp mot de globale fellesskapsambisjonene som nå gjelder for ypperste moral. Eksemplene på dette er legio, men jeg velger å holde frem to som begge har et tragihumoristisk snitt over seg.
Den såkalte Mannsmeldingen fra for noen år tilbake, fremmet av Anniken Huitfeldts departement, var preget av genusforskertenkning reflektert i formuleringer av typen ”kjønn er ikke noe man er, men noe man gjør.” På vegne av svært mange, menn som kvinner: Nei takk, det var ikke slik før, og vi tror ikke det blir slik i morgen heller. Dere kan rote med biologien, men før eller siden vil dere tape. De aller fleste norske menn og norske kvinner tilhører den stille majoritet som ikke bryr seg det dugg om hva ”busybodies” tilhørende ”the chattering classes” holder på med, og slett ikke i slike departamentale utredninger; de har nok med å leve sine virkelige liv, passe sine barn og skaffe mat på bordet.
[...]
Den tid da folk flest igjen innser at nasjonen er truet, vil komme. Maskuline verdier vil igjen bli etterspurt. Det er synd på de unge menn som må leve opp til slike gamle idealer samtidig som store deler av samfunnet ler av dem, endog forhåner dem, men de klarer det; også dette er en del av klassiske mannsdyder kjent av både grekere, romere og vikinger. Vanlige fornuftige kvinner og menn vil gjenkjenne og respektere dem, og de vil være nødvendige.
Les artikkelen i sin helhet på Document.no.
«Hängdes ut för att tystas»
04.09.2015 (oppdatert 06.09.2015). Jag har själv inte varit läsare på de sidorna som Julia Caesar varit aktiv, och kan inte minnas att jag läst några alster hon skrivit. Hon har som erfaren journalist valt att skriva under pseudonym. Något hon måste ha tänk igenom noggrant, för- och nackdelar. Kan det vara så att yttrandefriheten som är upptagen i mänskliga rättigheter, inte fungerar i praktiken. I förtryckarländer används raffinerade metoder för att tysta samhällskritiker. Vi i Sverige vill inte identifiera oss med dessa länder. Här används förfinade metoder. Är inte åsikterna i linje med de undersökande journalisternas uppdragsgivare så tas ingen hänsyn till önskan om anonymitet. Anses åsikterna hamna i linje med Sverigedemokraterna kan det bli konsekvenser: uteslutning ur facket, förlorat arbete och förlorade vänner, och social utfrysning. Det er Gunilla Gomér som på denne måten innleder sin nyheter24-artikkel Julia Caesar hängdes ut för att tystas.
Se også:
- Vad gott kommer ur röjandet av Caesars identitet?. Så har då personen bakom pseudonymen Julia Caesar avslöjats av Expressen. Men var det verkligen rätt att röja hennes identitet? Ledare, Blekinge Läns Tidning.
- Julia Caesar hängdes ut för att ha avslöjat Orrenius nummer – trots att han själv spred numret på Twitter. En av anledningarna till att Julia Caesar igår hängdes ut av Dagens Nyheters systertidning Expressen var för att hämnas på henne för att hon publicerat Niklas Orrenius telefonnummer i en krönika. Men idag kan Fria Tider visa att Orrenius själv inte varit särskilt hemlighetsfull med sitt telefonnummer, istället har han öppet spridit det på Twitter.
- Angrepet på Julia Caesar: Planen fungerte ikke. Julia Caesars søndagskronikk omhandler ikke overraskende Expressens uthengning og avsløring av henne. Det fremgår at hensikten var å redusere henne til et maktesløst offer som måtte se seg over skulderen.
Men planen slo feil. Caesar gikk selv ut og avslørte Niklas Orrenius og Annika Hamruds “oppsøkende” journalistikk. Orrenius påsto at han var “nyfiken” siden hun har så mange lesere. Men etter én kontakt burde Orrenius visst at Caesar ikke var interessert. Det burde ikke ha kommet som noen overraskelse, gitt medienes omtale av alle som avviker fra normalen.
Hans Rustad.
- Söndagskrönika: Rapport från skampålen. Skampålen eller slaktbänken? Expressen och andra slaskmedia erbjuder mig generöst att delta i min egen uthängning sedan de gett den före detta Expoaktivisten Annika Hamrud utrymme att begå ett karaktärsmord på mig. En storslagen invit, men nej tack. Julia Caesar.
Angripes daglig
04.09.2015. Stenar, betongbitar, knallskott och nyligen en exploderande handgranat. Våldsamma attacker mot poliser har blivit vardag i vissa områden. Det er Aftonbladet som melder dette i reportasjen Attacker mot polisen är vardag:
– Våldet och hatet är massivt, säger en polis till TT.
I takt med våldsutvecklingen i olika områden - främst i och kring de större städerna - har även arbetssituationen för landets poliser förändrats radikalt.
– Ungefär 2006-2007 började stenkastningen mot poliser. Då var det exceptionella händelser. I dag är det vardag i vissa områden, säger Polisförbundets ordförande Lena Nitz.
En polis som jobbar i yttre tjänst i Stockholmsområdet beskriver attackerna för TT:
– Det är inte smågrus vi pratar om. Det är knytnävstora stenar som spräcker skallen på en om man får dem i huvudet.
Känslan av att vara attackerad tycker han är svår att beskriva.
– De bryr sig inte om vad vi har för möjligheter att skydda oss. De vill ju helt enkelt släcka oss rakt av.
[...]
Den grövsta attacken hittills är handgranatsattacken mot en polisbuss i Tumba för drygt en vecka sedan.
– De var det rena turen att ingen dog. Det känns som att det bara är en tidsfråga innan det händer ännu allvarligare saker, säger Nitz.
Förutom risken för allvarliga skador så sliter attackerna psykiskt på poliserna, enligt Lena Nitz. Personalomsättningen riskerar att öka i oroliga områden där behovet av rutinerade poliser och upparbetade kontakter är stort.
– Det blir också en psykisk påfrestning att det finns människor därute som faktiskt vill oss illa. Man brukar säga att en trygg polis är en bra polis och det här är inga trygga poliser, säger Nitz.
Grundproblemet beskriver hon som att det finns människor som drivs av en avsky mot samhället i stort. Det yttrar sig i attacker mot såväl poliser, brandmän som ambulanspersonal.
Les artikkelen i sin helhet i Aftonbladet.
Og Miljøpartiet De Grønne
03.09.2015. Miljøpartiet De Grønne (MDG) ønsker å stoppe diverse nye veiprosjekter, herunder utbedringen av E18 gjennom Telemark. Dette er - bokstavelig talt - en farlig politikk. Les mitt innlegg om saken på Verdidebatt.
Valgte å avsløre Julia Caesars identitet
02.09.2015. Den siste vendingen i Caesar-saken er at Expressen i dag valgte å publisere artikkelen Hon är Julia Caesar, av Annika Hamrud (en av dem Caesar hevder trakasserte henne i hennes eget hjem):
"Julia Caesar" är en av hatsajternas flitigaste och mest lästa skribenter - men hon vägrar framträda med sitt riktiga namn. Annika Hamrud avslöjar att den före detta DN-journalisten [...] ligger bakom pseudonymen vars texter går ut på att hetsa mot invandrare, politiker och journalister.
Den politikerföraktande och rasistiska internetrörelsen tycks få ett allt större genomslag. För tio år sedan var den en marginell företeelse, i dag samlar den en bredare läsekrets av "Sverigevänner". Sajten Avpixlat, med nära band till Sverigedemokraterna, har av Jimmie Åkesson kallats för den "sunda delen" av partiets gräsrötter på nätet. En av rörelsens främsta opinionsbildare kallar sig för "Julia Caesar". Hennes krönikor publiceras på den danska sajten Snaphanen, men också på Avpixlat och Exponerat, liksom norska Human rights service. Texterna genererar tusentals likes och delningar, och hon har gett ut tre böcker, varav två krönikesamlingar.
Les artikkelen i sin helhet i Expressen.
Se også:
- Haten och hoten en påfrestning på den fria journalistiken. Det finns tillfällen då det är fullt legitimt att en opinionsbildande skribent verkar i det fördolda, under anonymitetens skydd. I en diktatur kanske det är det enda sättet att sprida sina ord, utan att riskera fängelse och tortyr, ja rentav döden. Karin Olsson.
- Därför ska debatten ske öppet. I dag fortsätter Expressen den numera ständigt pågående granskningen av näthat och främlingsfientlighet. Idag handlar det alltså om debattören bakom signaturen ”Julia Caesar”, och Expressens kulturchef Karin Olsson förklarar publiceringen här: ”Haten och hoten en påfrestning på den fria journalistiken”. Thomas Mattsson.
- Med uthängningen av Julia Caesar öppnar Expressen Pandoras ask. Uthängningen med namn och bild i Expressen av den skribent som under pseudonymen Julia Caesar skrivit opinionsjournalistik och flera böcker kan vara ett grundlagsbrott. Tilltaget kan också få långtgående konsekvenser för hela anonymitetsskyddet i Sverige. Expressen hävdar att demokratin mår bra av detta. Jag och många med mig anser nog tvärtom att demokratin riskerar att allvarligt skadas om möjligheten att vara anonym i den offentliga debatten försvinner. Det huvudsakliga skälet till att röja Julia Caesars identitet är att skrämma en inflytelserik alternativmedieröst till tystnad. Mats Dagerlind.
- Expressen outer Julia Caesar. Expressen outer Julia Caesar. Det er Annika Hamrud, en av de to journalistene som forsøkte å trenge seg på henne i hennes hjem, som bringer “avsløringen”. Det kan tolkes på to måter: Som hevn for at Julia Caesar tok bladet fra munnen og beskrev metodene Hamrud og Orrenius brukte for å tvinge henne til å stå frem. Eller, mer nærliggende: Avsløringen av hennes identitet har hele tiden vært målet for deres “oppsøkende” journalistikk.
Hans Rustad.
Bruker terrormetoder mot 70 år gammel kvinne
01.09.2015 (oppdatert kl 1955). I mange år har den førtidspensjonerte/uføretrygdede journalisten med pseudonymet Julia Caesar - kjent for å ha skrevet et par hundre veldokumenterte, hardtslående og polemiske kronikker - ergret livet av den svenske eliten generelt, og journalister i svenske msm helt spesielt.
I fjor bestemte Dagens Nyheter seg for å ta hevn. De satte stjernereporter Niklas Orrenius på saken, og han har det siste året gjentatte ganger oppsøkte Caesar i hennes hjem, trakassert henne og truet med å avsløre hennes identitet. Sterke indisier tilsier forøvrig at DN neppe hadde klart å oppspore Caesar uten å samarbeide med en eller flere voldsforherligende og venstreekstremistiske organisasjoner som har spesialisert seg på å avsløre 'netthatere'.
Caesar fant nylig ut at hun hadde fått nok av DNs terrormetoder, og bestemte seg for å ta en konfrontasjon med en av Sveriges mektigste aviser. Les hennes rystende beretning: Mardrömmen. Hat tip Document.
Se også:
- DN har förklarat krig. Tänk om hon hade dött. Det var min första tanke när jag hörde om DN:s trakasserier mot Julia Caesar. Vi har alltså en 70-årig kvinna med hjärtproblem, som efter ett långt yrkesliv som journalist väljer att skriva under pseudonym för att skydda sina barn och barnbarn och sig själv från hotbilder som är allt annat än inbillade. Vid hennes ytterdörr står plötsligt Niklas Orrenius, Sveriges mesta agendajournalist, och gapar och skriker att hon ska komma ut. Genom fönstret stirrar fotografen på henne. Och detta var inte första gången DN markerade att ”vi vet var du bor, vi kan hänga ut dig om vi vill” – utan fjärde gången. Att utsättas för en sådan chock och kraftig stressreaktion kan faktiskt ta livet av en sjuk äldre människa. Kalkylerade DN med den risken? Är Peter Wolodarski så förblindad av sin kamp mot väderkvarnen ”näthatet” att han tycker att 70-åriga kvinnors liv är försumbara offer? Vad hade han sagt till hennes barn och barnbarn om han och Orrenius hade stått med hennes blod på sina händer? ”Ledsen, men hon var en näthatare. I kampen mot näthatet är alla medel tillåtna”?
Peter Wolodarski har uppenbarligen fått detta med ”näthat” på hjärnan. Han har visat att han vill se inskränkningar i yttrandefriheten för att komma åt det han kallar ”näthat”. Det är mycket problematiskt i sig, och en varningssignal att ta på största allvar, att chefredaktören på Sveriges största morgontidning – som dessutom utger sig för att vara ”liberal” – inte har djupare förståelse för yttrandefrihetens betydelse för en fungerande demokrati.
Men att han dessutom skickar agendajournalister för att försöka skrämma Julia Caesar till tystnad får varningssignalerna att slå om till krigslarm. För Julia Caesar är ingen näthatare.
Jag har inte läst alla hennes texter och kan inte gå i god för alla hennes formuleringar, men jag har läst tillräckligt många av hennes krönikor för att säga att Julia Caesar skiljer sig från i princip alla andra invandringskritiska skribenter genom att vara en genuint kvinnlig röst. Och med kvinnlig menar jag i detta sammanhang moderlig, empatisk, solidarisk, full av ömhet och omsorg.
Marika Formgren
- Granskning Sverige ringer til Niklas Orrenius.
- Når medier blir pøbler. Julia Caesars beretning om hvordan Dagens Nyheter har sendt journalister og fotografer på hennes dør for å tvinge henne til å stå frem, har skapt sterke reaksjoner.
Julia Caesar så seg tvunget til å stå frem med historien etter at DN ved Niklas Orrenius med fotograf kom igjen for fjerde gang, dundret i døren og beleiret huset hennes i lang tid. Dette var ikke et vanlig besøk, men trakassering og intimidering.
Under pseudonymet Julia Caesar har den tidligere DN-journalisten fått en stor leserskare. Det kan snaphanen.dk fortelle: Titusener klikker seg inn på hennes artikler hver helg. Hvem er hun? Det har svenske kolleger lurt på. DN bestemte seg for å gjøre noe med det.
Det er lov å skrive under pseudonym. Det er faktisk mange gode grunner til å gjøre det i dagens Sverige. Sverige har et voldelig og et ikke-voldelig venstre som ikke tåler at noen utfordrer deres ideologi. De utroper dem til samfunnsfiender. Dette er et ord med historiske assosiasjoner, men det en gang borgerlige Sverige later som de ikke hører historiens ekko. De er med og jakter på dem og henger dem ut. Vi snakker om fysiske overfall og vandalisering. Stener gjennom ruten, økser i døren, ramponerte biler.
Hvordan er det mulig at det skicklige Sverige har kunnet utvikle seg i en slik retning, at et avishus hvor det står jøder bak, kan opptre som pøbler?
Da statsminister Fredrik Reinfeldt ved forrige valgkamp sa om blokkeringen av Sverigedemokratenes valgmøter at “gale hunder får revet skinn”, var det en legitimering av politisk vold fra en statsminister fra Moderaterna, Høyres søsterparti.
Så langt har ikke Erna Solberg gått, men heller ikke hun tør å utfordre aktivist-venstres krav om å få regulere debatten og bestemme hvem som skal få delta.
Hans Rustad.
HonestThinking kommenterer: Disse tildragelsene sier ganske mye om hva slags samfunnsklima man er i ferd med å få i Sverige.
Arkiv over tidligere norske forsider
Home page.
|
