HonestThinking er viet til
kultur, politikk, vitenskap og filosofi:

Generelt manifest
Innvandringspolitisk manifest
Permalenker

Trollkvinna

Og dei gode hjelparane

26.02.2016. Åtaka på Sylvi Listhaug, som no har halde fram i snart tre månader, knyter seg særleg til dei to følgjande utsegnene: «Jeg reagerer på dette godhetstyranniet som rir det norske samfunnet som en mare», til NTB 3. november i fjor, og: «En kan ikke bli båret på gullstol inn i Norge», til VG 29. desember. Det er Kaj Skagen som på denne måten innleder sin artikkel Trollkvinna og dei gode hjelparane (fete typer tilføyd av meg):

Desse utsegnene er metaforiske og opnar dermed for tolking. Det er difor viktig å vita kva for ein samanheng dei fyrst fall i, og korleis Listhaug sjølv forklarte dei. Det kan òg vera nyttig å sjå på opphavet til om­­grepa.
Omgrepet «godhetstyranni» vart innført av historikaren Terje Tvedt i boka Utviklingshjelp, utenrikspolitikk og makt frå 2003. Det skildrar ein tenkjemåte som ut­øver undertrykking gjennom makta til å definera kva som er det gode og moralsk rette i politikken. «Godhetstyranni» inneber altså ikkje nokon kritikk av den gode viljen til menneska, det faktisk gode eller nestekjærleik som ideal. Det skildrar ein kulturell situasjon der den offentlege samtalen vert dominert av dei som har tilkjempa seg eit monopol på å vita kva som er «den gode handling», ofte på eit vis som forenklar ei kompleks verd til enkle førestellingar om godt og vondt.
Under eit «godhetsregime» rår ideologiske makthavarar som i kraft av at dei representerer moralen, kan oppkasta seg til domarar over alle som har andre politiske synspunkt og framstilla dei som dårlege menneske.

Godhetstyranniet
Sylvi Listhaug nytta omgrepet «godhetstyranni» som ei nemning på korleis dei som ynskjer ein liberal asylpolitikk, stigmatiserer meiningsmotstandarane sine som umoralske menneske. Nemninga vart nytta i ein direkte kommentar til preses i Den norske kyrkja Helga Byfugliens utsegn om at finansieringa til regjeringa av kostnadene ved asyltilstrøyminga med midlar frå bistandsbudsjettet var «uverdig», fordi det førde med seg å «kutte i bevilgninger til fattige mennesker».
Frå starten av forklarte Listhaug at ho med «godhetstyranni» meinte ein hersketeknikk i asyldebatten, der «Bondevik og sjefen for biskopene stempler dem som er bekymret for utviklingen som usolidariske og fæle folk». Denne meininga med uttrykket kom ikkje etterpå, men frå fyrste stund og vart teken opp att fleire gonger, både i presseintervju og i «Dagsnytt 18» på NRK den 3. november.
I den fyrste tida etter List­haugs utspel om «godhetstyranniet» vart det ikkje teke så ille opp, med unnatak i Klassekampen 4. november der Alf Skjeseth skreiv: «Men problemet, langt inn i regjeringskontora, er altså at vi har eit tyranni av godheit. ‘Tyranniet’ er at mange protesterer mot at bistandsformål får blø for nesten halve ekstrarekninga for flyktningane. ‘Tyranniet’ gjer at mange gjer sitt for å sikre medmenneske mat, klede og tak over hovudet, same kva ein måtte meine om innvandringspolitikken.»
Her underslo Skjeseth den meininga Listhaug hadde gjeve omgrepet «godhetstyranni» i same andedrag som ho nytta det. I staden fann han på ei ny meining. «Godhetstyranni» var ikkje lenger ein metafor for ein hersketeknikk i asyldebatten, slik som Listhaug hadde nytta omgrepet og sagt at ho nytta det, men ei nedsetjande nemning på faktisk godheit og politisk kritikk. Dermed vart Listhaug indirekte skildra som ein person med forakt for gode menneske som hjelper flyktningar utan mat og hus. Skjeseth utøvde i praksis den hersketeknikken som Listhaug hadde vilja skildra med utsegna si.
Omtolkinga av Listhaugs «godhetstyranni» frå ein hersketeknikk ho meinte andre utøvde, til ein antihumanisme dei andre meinte ho sjølv leid av, låg freistande nær, men kravde ei medviten forvrenging av Listhaugs utsegn. I vekene fram til ho vart innvandringsminister midt i desember, kom denne forvreng­inga stort sett berre i overskrifter.

[...]

For den gode er alt lov
Då Listhaug 16. desember vart utnemnd til minister for innvandring og integrering, vart tonen skjerpa. I Dagbladet dagen etter skreiv Marie Simonsen om Listhaug: «Som hun selv sier, godhetstyranniet rir Norge som en mare. Nå har hun fått makt til endelig å gjøre slutt på tyranniet; disse forferdelige menneskene som poster bilder av druknede barn på Facebook uten å skjønne at de er velferdsstatens undergang.»
Dermed var grensa passert til ei direkte ombyting av meininga i Listhaugs utsegn.
«Godhetstyranniet» var ikkje lenger ein hersketeknikk nytta mot dei som vil ha ein strengare asylpolitikk, men personifisert som dei faktiske menneska som hadde medkjensle for flyktning­ane.
No var det fritt fram. Under lysmessa i Vestre Aker kyrkje tala Gunnar Stålsett til konfirmantane. Den tidlegare biskopen, medlemen av Nobelkomitéen, formannen i Senterpartiet og generalsekretæren i Det lutherske Verdensforbund nemnde ikkje Listhaug med namn, men det var heller ikkje naudsynt. Gjennom debatten var omgrepet «godhetstyranni» beinveges knytt til innvandringsministeren, og alle visste kven Stålsett tala om då han sa: «Dette kyniske nyordet går inn i vår kulturhistorie som uttrykk for forakt for det grunnleggende i vår kristne tro, som fornektelse av vår felles humanitet» (Dag og Tid 24. desember).
Så langt hadde ikkje nokon gått før. Ingen med kristen autoritet hadde nytta kristendomen til å råka den politiske motstandaren sin ved hjelp av ei openberr forfalsking av kva motstandaren eksplisitt hadde meint. Denne bannbullen skildra Listhaug som eit kynisk menneske med ei kristendomsforakt av kulturhistoriske dimensjonar og som ein fornektar av den felles humaniteten til menneskeslekta.
Sterkare klage kan ikkje reisast mot nokon, og det vart gjort på sviktande grunn. Det var ei dehumanisering av ein politisk motstandar på religiøst grunnlag, der kristendomen vart nytta som middel til å fremja eigen politikk.

Les artikkelen i sin helhet i Dag og Tid.

HonestThinking kommenterer: En glimrende analyse av Skagen, som avslører og dokumenterer de 'godes' tøylesløse bruk av hersketeknikker. Det vil si, man kan noen ganger lure på om de i det hele tatt skjønner hva det er de selv holder på med; inntrykket man sitter igjen med er at de er så vant til å betrakte seg selv som gode og meningsmotstanderne som onde at de mister evnen til å se på sin egen oppførsel med et kritisk blikk.

Hege Storhaug

Jeg håper muslimske ledere vil vise i praksis at hun tar feil

25.02.2016. Aftenpostens intervju med Hege Storhaug 19. februar har vakt berettiget oppsikt. Mange mener at de forslagene hun ønsker å iverksette for å begrense islams innflytelse i Europa, er uakseptable. Jeg er helt enig. Ikke bare er hennes forslag et angrep på religionsfriheten, demokratiet og menneskerettighetene; de ville sannsynligvis også forverre en allerede vanskelig situasjon dersom de ble iverksatt. Særlig forslaget om å sensurere visse vers fra Koranen vil bli oppfattet som en krigserklæring av mange muslimer. Vi trenger en mer konstruktiv tilnærming til problemene enn det Storhaug tilbyr. Slik innledes mitt Aftenposten-innlegg om kontroversen rundt Storhaugs siste utspill. Jeg avslutter slik:

For det andre trenger vi å styrke alle tiltak som kan fremme dialogog skape felles møteplasser på flere ulike nivåer. Dette er ett av hovedtemaene i min nye bok Fundamentalistiske favntak.

Mange ikke-muslimer kunne med fordel bli bedre kjent med den rike intellektuelle og spirituelle tradisjonen i islamsk sammenheng.

I tillegg til å henvise til videre lesning av en rekke muslimske forfattere, inneholder nevnte bok to appendikser med lengre utdrag fra tekster av henholdsvis Gai Eaton og Khaled Abou El Fadl. Så vidt jeg vet, er det første gang at disse to publiseres i norsk oversettelse.

Vi trenger en motvekt til bildet hennes
El Fadl (professor ved University of California) argumenterer for at muslimer og ikke-muslimer må finne sammen i kampen mot fundamentalistisk (eller puritansk, som han kaller det) islam.

På dette siste området mener jeg at muslimer generelt, og Islamsk Råd Norge spesielt, i større grad burde følge opp El Fadls visjon.

Jeg tolker generalsekretær Mehtab Afsar slik at han implisitt gir uttrykk for noe av det samme med sin konkluderende merknad i et ferskt intervju i Aftenposten: «Når det gjelder frykt for muslimer generelt, må vi rett og slett skape flere arenaer hvor man møter hverandre, hvor man ser at muslimer er som alle andre mennesker, som ønsker å leve i fred og harmoni, med trygge rammer rundt seg.»

Dersom det imidlertid skulle være slik at muslimer nøler med å gå i dialog med folk som er positive til moderat islam, men negative til puritansk islam (slik El Fadl definerer disse begrepene), da bekrefter man implisitt det fiendebildet Storhaug tegner.

Nemlig et bilde der altfor mange muslimer mangler respekt for ikke-muslimer, og derfor er lunkne, eller i verste fall avvisende, til reell dialog om integrering, harmonisk sameksistens og bekjempelse av ekstremisme.

Vi trenger en motvekt til Storhaugs bilde, og jeg håper muslimske ledere i tiden fremover vil vise i praksis at hun tar feil.

Les innlegget i sin helhet på aftenposten.no.

Landskrona

Kriminella gängen tar makten över staden

22.02.2016. Kriminella gäng tar över gamla arbetarstäder. I Landskrona försöker politikerna ta tillbaka makten över stadens öde. Gängkrigen drabbar bara gangstrar, enligt myndigheter. – Lögn, säger Nadia, nära vän med en 26-åring som nyligen sköts ihjäl. Det er Expressen som melder dette:

Skotten väckte barnen.

Peter förstod direkt att det inte var smällare, det här lät annorlunda.

Bara några minuter tidigare hade skratt hörts från trottoaren på Brocksgatan i centrala Landskrona. Då fanns inga tecken på att gatan snart skulle förvandlas till en mordplats.

Sex, sju snabba skott hörde Peter innan han tittade ut genom fönstret. Utanför porten låg en ung man stilla. Under några sekunder var det märkbart tyst på gatan. Sedan hördes skrik från folk runtomkring.

Någon sprang efter papper att stoppa blödningen med. Några försökte få in den skjutne i en privatbil men strax var polisen på plats.

Peter låter andfådd när han återberättar det han såg. Händelsen hinner ikapp honom.

– Killarna som brukar stå nere på gatan är schysta hela högen. De vi har problem med sitter i kommunhuset.

Bara en i raden av arbetarstäder där kriminella gäng avancerar
Landskrona är bara en i raden av gamla, svenska arbetarstäder där kriminella gäng flyttar fram sina positioner. Polisen har i flera rapporter beskrivit områden i bland annat Köping, Eskilstuna, Trollhättan, Södertälje och Landskrona som ställen där kriminella grupperingar växer. Det handlar om gamla industriorter med hög ungdomsarbetslöshet där färre litar på det etablerade samhället.

Landskrona har ännu inte återhämtat sig efter industridöden. Kommunen har landets näst högsta arbetslöshetssiffror.

I vissa delar av innerstaden ser boende myndigheter som hot mot det lilla de har. I hoppets vakuum förvandlas de kriminella killarna till förebilder, de som trotsar samhällets spelregler och når materiella framgångar utan utbildning och jobb.

[...]

Nadia saknar sin vän
Det stämmer inte, enligt Nadia, en ung kvinna som är en av den mördade 26-åringens närmaste vänner.

Hon fick reda på vad som hänt genom en bekant som ringde en kvart efter de dödliga skotten. Men Nadia har ännu svårt att förstå att vännen verkligen är borta. Hon pratar om honom i presens.

– Det är min vän. Han är helt oskyldig. Han var en underbar person. Inget med kriminalitet att göra alls. Jag känner honom personligen så det är inte sant att han är kriminell.

Nadia pratar med lugn, nästan uppgiven röst. Hon beskriver en man som arbetade på ett företag utanför Landskrona, som kom hem till familjen efter jobbpassen.

– Det är oskyldiga som drabbas. De kriminella som skjuter är inne en, två timmar sedan är de ute i det fria igen. Jag kan inte beskriva min sorg nog.

På Rådhustorget går Najwa Alshheed till frukt- och grönsakshandlarna. Hon kom till Sverige från Syrien för två år sedan. Hon är välutbildad och har lärt sig språket snabbt. Hon pratar inte om, utan när, hon ska få ett bra jobb.

– Då tänker vi köpa en lägenhet någon annanstans, säger hon.

Najwa Alshheed var apotekare i Damaskus. Hon säger att SFI är väldigt bra i Landskrona. Men framtiden finns inte här.

– Jag vill gärna bo i Skåne, vädret är bättre här än i norr. Men inte i Landskrona, säger hon.

– Vi vill att vår son ska gå i en bra skola.

Sjukskrivne Peter som bor i närheten av platsen där 26-åringen sköts ihjäl vill inte flytta. Han säger att han växte upp med föräldrar som var knegare och röstade på Olof Palme.

Han tänder en cigg, tar ett halsbloss. Sedan står han ett tag och tittar ut. Peter är rädd att gå ut, att hämndaktioner ska drabba oskyldiga. Han hoppas att barnen inte ska väckas av fler skottlossningar.

Les reportasjen i sin helhet i Expressen.

David Eberhard

«Majoriteten skräms till tystnad»

21.02.2016. I dagens offentliga debatt förefaller emotionella argument vara de allra viktigaste. Hur saker och ting faktiskt förhåller sig tycks däremot sekundärt. Det gäller att få med sig massorna och då är det smart att spela på människors känslor. Under 1900-talet gjordes psykologiska experiment som delvis förklarar hur det går till. Det er psykiater David Eberhard som skriver dette i Göteborgs-Posten. Han avslutter slik:

Så vad har detta för relevans för oss människor i den humanitära supermakten Sverige idag? Jag skulle vilja säga nästan allt. Det förklarar mycket av det vi kallar för kultur - till och med den svenska kultur som säger att Sverige inte alls har någon kultur. Och det förklarar varför vi är så rädda för att sticka ut och tycka annorlunda, även om vår avvikande uppfattning är rätt. Det ligger helt enkelt i den mänskliga naturen att härma andra människor. Att tycka som alla andra. Förmodligen för att det evolutionärt har funnits ett stort överlevnadsvärde i att anpassa sig till majoriteten.

Men det är en vansklig väg att gå. Man kan förklara många diktaturers fortlevnad med denna kollektiva rädsla för att påtala det uppenbart felaktiga och förtryckande. Något som också tycks gälla en hel del av det politiska skeendet i Sverige på senare tid. När en självutnämnt politiskt korrekt samling högljudda och fanatiska människor sätter agendan över vad de anser vara fint att tycka, är det lätt att vanliga människor helt enkelt håller tyst. Eller ännu värre, spelar med. Tills allt krackelerar och kejsaren visat sig vara naken.

Därför handlar debatten inte om fakta utan om känslor. För vem vågar vara nyanserad och eftertänksam när det gäller viktiga frågor som sjukförsäkring, könskvotering eller integration? Den som försöker vara det blir ju lätt utpekad av mediemobbarna som känslokall och elak. Men ett vitalt samhälle är beroende av att vi faktiskt vågar analysera och inte bara följa känslomobben. Så låt ingen skrämma dig till tystnad. Det är bara i diktaturer som alla måste tycka likadant.

Les artikkelen i sin helhet på gp.se.

Velferdsstaten

Tillit skaper velferdsstaten – ikke omvendt

14.02.2016. Den skandinaviske velferdsmodellen kan ikke eksporteres til andre land. Den nødvendige tilliten er enestående for landene i nord, ifølge forsker. Les mer om saken på forskning.no.

HonestThinking kommenterer: Artikkelen er fra 2012, men ikke mindre aktuell av den grunn.

Rikspolischefen

«Har blivit överraskad över hur illa det är»

11.02.2016. Rikspolischefen Dan Eliasson kan inte garantera säkerheten i utsatta förorter runtom i landet. – Jag har blivit överraskad sen jag blev rikspolischef över hur illa det är i vissa områden på kvällarna, säger han och varnar: – Om vi inte bromsar den utvecklingen så är jag helt övertygad att inte bara traditionell brottslighet utan också radikalisering och terror kommer att öka i vårt samhälle. Det er Expressen som skriver dette:

Det var i samband med en paneldebatt om terrorhot som genomfördes i Stockholm under onsdagen på Svensk Juriststämma, som rikspolischefen Dan Eliasson varnade för utvecklingen inom vissa förortsområden i Sverige.

Han nämnde att polisen satt ihop en lista över ekonomiskt och socialt utsatta områden som kan komma att utgöra en grogrund för radikalism.

– Alby, Fittja, Tensta, Rinkeby, Araby, Rosengård, där slits det svenska samhället isär. Och om vi inte bromsar den utvecklingen så är jag helt övertygad att inte bara traditionell brottslighet utan också radikalisering och terror kommer att öka i vårt samhälle, sade han under debatten.

På en direkt fråga om hur många områden det rör sig om, svarade han:

– Vi har identifierat 14 områden där vi konstaterat att samhällsbetingelserna är besvärliga. De är inte "no go"-zoner på något sätt, men vi (polisen, reds anm.) måste använda två bilar när vi åker in där, svarade han.

Les reportasjen i sin helhet i Expressen.

HonestThinking kommenterer: Dersom selveste Rikspolischefen kan bli overrasket når han kontronteres med sannheten om den svenske samfunnsutviklingen, kan man jo lure på hvordan det står til med resten av den svenske eliten.

Dessuten er det på sin plass å spørre hvorfor svenske medier ikke har sørget for at sannheten er blitt allment kjent for lengst. Svenske journalister og redaktører, samt deres kollegaer i andre land, bør stille seg selv følgende, selvransakende spørsmål: hva har vi egentlig oppnådd ved å forsøke å holde sannheten skjult?

Skråsikkerhetsmaskinen

Fariseisme og skråsikkerhet preger det offentlige rom

09.02.2016. Hva vi skal leve av etter oljen? Indignasjon, sannsynligvis. Det er Olav Brostrup Müller, fast spaltist i radioprogrammet Ytring på P2, som skriver dette i Skråsikkerhetsmaskinen:

Hos enkelte er indignasjonsrefleksen sterkere enn kjønnsdriften. Det føles så forfriskende å være indignert, man føler seg liksom så renset og engasjert.

De aller fleste norske tastatur er likt konstruert, med 105 ulike taster. Det vi derimot ennå ikke har forstått, er at det går an å bruke spørsmålstegnet litt hyppigere enn utropstegnet. At man bruker spørsmålstegnet, trenger heller ikke bety at man er fullstendig uten ryggrad – bare at man anerkjenner at verden er et sammensatt og forvirrende sted.

Går det for eksempel an å se for seg at en fjorten år gammel, gravid jente som kommer til Norge, gift med en eldre slektning, også kan være noe annet enn et offer? At det hun har vært utsatt for er noe mer enn et overgrep? Kanskje til og med kjærlighet?

Igjen, altså: Spørsmålstegn, i større grad enn utropstegn.

Vil helst misforstå
Per Fugelli prøvde seg på noe lignende denne uka. Det gikk ikke spesielt bra. Lenge var Fugelli en klok og døende mann. Nå synes enkelte er han verken er klok eller døende nok lenger.

«Vi skal ikke godta det, men prøve å forstå at i deler av verden er dette en skikk. Det har vært sånn i 1000 år. Og de som følger den skikken er ikke forkastelige, de er ikke moralsk primitive», sa professoren om de såkalte barnebrudene, vår nye hodepine på asylmottakene.

– Dette kan vi ikke godta! skrek folk, og hadde allerede glemt ordene som innledet Fugellis setning.

[...]

Lettvint og skråsikkert
Vi har blitt et folk av fariseere. Enøyde og forutinntatte i vår kamp mot andres vranglære. Mot all denne skråsikkerheten, kan det jo hevdes at det finnes en del mellomposisjoner som kunne vært vel så interessante å prøve seg på. Standpunkter som forsøker å strekke seg i begge retninger, for eksempel. Halvferdige følelser. Forsiktige forundersøkelser. Undring, kanskje, på vegen mot et slags svar.

Vi har blitt et folk av fariseere. Enøyde og forutinntatte i vår kamp mot andres vranglære.
Olav Brostrup Müller

Bare glem det. Fra dype sofaputer kaster vi et par kjappe blikk på nettoverskriftene der de farer forbi i Facebook-feeden, og hiver oss på der innsatsen er minst og gevinsten størst. Dette handler ikke om ondskap. Dette er ren kost/nytte-kalkyle.

At det du sier både kan og vil bli tolket på verst mulig måte, handler rett og slett om at folk får mer igjen for å føle at de behersker verden, enn de får igjen for å holde kjeft og høre etter.

Ekspertene kan si hva de vil, men det er aldri like gøy å lytte som å prate.

Og nå er det jeg som snakker.

Les artikkelen i sin helhet på NRK Ytring.

NSB

Ikke gjør det, Solvik-Olsen!

08.02.2016. Stopp delprivatiseringen av NSB. Du er en av mine favoritt-statsråder, Solvik-Olsen, men når du nå tar initiativ til privatisering og anbud av NSB så bommer du dessverre kraftig. Stopp før det påløper flere kostnader, og gi heller ledelsen i NSB og Jernbaneverket en frist til å blir mer kostnadseffektive, ha en høyere frekvens på togene og ikke minst regularitet. Det er Svein Harald Røine som på denne måten innleder sin kommentarartikkel hos Nettavisen.

Se tidligere HT-oppslag om saken her og her.

Demokrati

Är inte något naturligt

07.02.2016. Att något hör till historien brukar för moderna människor betyda att vi tycker oss ha lämnat det bakom oss. Men den senaste tiden har vi påmints om att saker som vi trodde hörde dit inte är så långt borta som vi trodde. Det er Joel Halldorf som på denne måten innleder sin lederartikkel Demokratin är inte något naturligt. Litt senere fortsetter han (fete typer i original):

Problemet är mer fundamentalt. Det kräver att vi gör upp med en av våra djupast rotade föreställningar: tron på den naturligt goda människan.

För demokratin är inte naturlig, om vi med naturlig menar något som är självklart eller omedelbart tillgängligt. Den kan inte på ett enkelt sätt grundas i mänsklig biologi eller sociologi.

Demokrati bygger på tillit till främlingen, vilket vi inte är biologiskt programmerade att ha. Den kräver att vi avstår från att missbruka den makt vi råkar ha, något alla som prövat vet kräver självbehärskning. Vi behöver dessutom vara solidariska, välvilliga och helst också gästfria.

Demokrati kräver dygd, kort sagt. Och dygd kommer i sin tur av fostran. Ett demokratiskt samhälle är resultatet av praktiker och värderingar som vi fostras in i. Demokratin är alltså ett bildningsprojekt, i ordets djupaste och rikaste mening.

[...]

Vi behöver återvinna denna förundran inför demokratin. Det märkliga är inte att den hotas, utan att den överhuvudtaget finns. Den är inte naturlig, och kan därför bara överleva i ett samhälle som prioriterar dygderna.

Les lederartikkelen i sin helhet på Dagen.se.

Rinkeby og Tensta

Monumenter over en forfeilet politikk

05.02.2016. Jag var sex år gammal och bodde i Rinkeby när jag såg en död person för första gången. Han bars ut ur huset mittemot. Knivskuren. Mördad. Han var den första, men inte den sista. Det er Åsa Passanisi som på denne måten innleder kommentarartikkelen Min Bullerby hade aldrig en chans. Mot slutten skriver hun (min uthevelse):

Norra Järva blev snabbt så populärt bland barnfamiljerna att vi snart kunde skryta med att ha den yngsta befolkningen i hela Stockholm. Det var barn precis överallt. Till slut så många att det – i Kista – fanns minst fem, sex klasser per årskull, på en total befolkning om 26 000 personer 1986. Och likadant var det förstås i Husby och Akalla. Om det här skröt politikerna. Men under ytan bubblade det förstås. Under ytan var det kaos. Jag har klasskompisar som har åkt värsting båt i Västindien, barndomsvänner som har mördat, begått självmord, knarkat ihjäl sig. Om det höll politikerna tyst. I stället öppnade man en simhall i systerförorten Tensta. Där ingen vågade bada. Man öppnade Tensta gymnasium. Områdets flaggskepp, Sveriges modernaste gymnasium. Som om det skulle göra saken bättre. Nu stängs Tensta gymnasium, lärarna vågar inte längre bedriva undervisning i lokalerna. Jag är inte ett dugg förvånad.

För den avsminkade sanningen har aldrig varit vacker.

Les kommentarartikkelen i sin helhet i Aftonbladet.

Sverige

Rikspolischef Dan Eliasson bedt om å gå

05.02.2016. Rikspolischef Dan Eliasson sitter i SVT:s Gomorron Sverige den 26 januari och har möjlighet att på ett ärligt sätt beklaga den oerhörda sorg som drabbat anhöriga och vänner efter mordet på Alexandra Mezher på ett HVB-hem i Mölndal. Dan Eliasson ägnar sina tankar åt brottsoffret och hennes anhöriga endast några få sekunder. Det er Anders Karlsson, polisinspektör, Göteborg City, som skriver dette i sitt innlegg Rikspolischefen förminskar misstänkt mördares handlingar. Han avslutter slik:

Du om någon, som är chef över Sveriges poliser, borde veta hut, samt be om ursäkt. Du har förstört så mycket för polisen genom din nonchalans och okunskap. Du har sedan länge tagit bort all arbetsglädje och stolthet som är så viktig för en fungerande poliskår. Du har raserat väl fungerande enheter och strukturer inom polisen och i stället skapat fullständigt kaos för alla. Du har inte tagit till vara på den kunskap och specialkompetens som under decennier byggts upp på olika enheter. Du har dessutom en unken syn på de poliser i uniform som jobbar nätter, kvällar och dagar för att just du skall känna dig trygg.

Men inslaget i Gomorron Sverige blev ändå droppen.

Jag tror inte du har viljan eller förmågan att be om ursäkt, därför gör jag det i ditt ställe.

”Jag ber alla brottsoffer om ursäkt för att min högste chef är Dan Eliasson. Jag ber alla om ursäkt för att hans tankar först och främst går till gärningsmannen och inte till brottsoffret. Förlåt.”

Till sist en uppmaning till dig, Dan Eliasson. Be snarast regeringen om att få bli entledigad från din befattning som rikspolischef. Du har ingenting att tillföra svensk polis mer än fullkomligt kaos och total polisiär frustration.

Les innlegget i sin helhet i Expressen.

Kristne

Trojansk hest for mørke makter?

05.02.2016. Er vi framleis ein fortropp for kulturell modernisering, eller står vi i fare for å bli ein trojansk hest for mørke makter? Det er filosofen Gunar Skirbekk som stiller spørsmålet i sitt Vårt Land-innlegg Kristne - trojansk hest for mørke makter?:

Berge Furre er gått bort – ein markant politikar. På same tid som han var lekmannskristen og professor ved Det teologiske fakultet, og dermed, i eigen person, ein berar av begge tradisjonane i det stridige samspelet mellom folkelege rørsler (med røter tilbake til Hans Nielsen Hauge) og ein luthersk embetsstand (med røter tilbake til Pontoppidan og potetprestane på 1700-talet), eit skilsetjande samspel som har prega norsk modernisering til denne dag.

Kort sagt, vel forankra i opplysningsprosjektet har dansk-norsk protestantisme vori ein pådrivar for dei moderniseringsprosessane som pregar dagens norske samfunn. Dessutan, ved indre modernisering har kristendommen i dag ein naturleg plass i det moderne norske samfunnet. Dette er ei danningshistorie som kristne her til lands kan vere stolte av.

Men tidene endrar seg. I dag, i ei verd prega av kulturelt og sosialt­ mangfald, kan «religion­» vere så mangt – frå vestleg kristendom og andre religionsformer som lever i harmoni med opplysningstradisjonen og det moderne samfunn, til trusformer og livsmønster som ikkje passar inn i moderne samfunn med rettsstatleg demokrati og folkeopplysning og med skilje mellom rettsvesen og religion og mellom yrkesroller og privatliv.

I moderne samfunn der folk erkjenner­ at vi er feilbarlege og at vi treng å lytte til kvarandre og ta motargument­ på alvor.

«Halvmoderne». For, det er ille med dei «halvmoderne», som kombinerer moderne teknologi og religiøs fundamentalisme, som om opplysningstida aldri fanst – anten det er i Midtausten eller Midtvesten. Aller verst er kombinasjonen av moderne våpen og førmoderne haldningar og aksjonar, ofte i Guds namn – slik vi ser det hos IS og Boko Haram. Men den fatale konstellasjonen av «halv-modernitet», av sviktande opplysning og moderne teknologi, finst mange stader, til dømes i USA – med kreasjonisme og Star Wars, side om side.

Det er ein lærdom å trekke av dette: I moderne kriseramma samfunn trengst det så mangt, men også opplysning og seriøs religionskritikk – ikkje kritikk som avvising, men som lutring og styrking. Dét er til det beste for religionen, og samtidig er det viktig for å motverke ekstremisme og krigsliknande tilstandar i moderne, sårbare samfunn.
Nyenkle og førmoderne. Likevel­ – i dag, i eit komplisert og uoversiktleg samfunn, er det mange som blir fascinerte av nyenkle former for religion, frå New Age til enkle variantar av tradisjonell monoteisme som ikkje er lutra av seriøs religionskritikk og som markerer seg på måtar som fremjar inngruppe-identitet og parallellsamfunn.

[...]

Nei til parallellsamfunn. Tre kjappe merknader, om det som kan gjerast.
For det første, vi bør fremje­ open og opplyst meiningsutveksling, til dømes i presse og forlag. I Grunnlova § 100 siste ledd er det formulert slik: «Dei statlege styresmaktene skal leggje­ til rette for eit ope og opplyst offentleg ordskifte». Dette omfattar tillitskapande dialog, men også open og opplyst diskusjon­, ved felles søk etter betre­ grunnar, i erkjenning av at vi alle er feilbarlege og at vi derfor treng å lytte til kvarandre og ta motargument på alvor.

[...]

Dersom den muslimske folkesetnaden aukar, slik det ser ut til, og den religiøse identiteten held seg sterk i denne veljargruppa, kan striden bli hard.

Ansvarlege. Uansett, vi treng skular som set elevane i stand til å leve som ansvarlege stats-borgarar i moderne, kriseramma samfunn – i eit tillitsbasert og rettsstatleg demokrati, med ein generell og sjenerøs velferdsstat, der visse haldningar og dygder må på plass: Den som vil nyte godt av institusjonane, må leve opp til føresetnadene for at dei skal fungere. Det inneber mellom anna at undervisninga i norsk, historie og samfunnsfag, samt religion og etikk, bør samordnast og spissast, slik at elevane kan skjønne kva eit moderne samfunn går ut på og kva det fordrar av oss som bur her.

For det tredje, det trengst opplæring i det å vere statsborgar i eit moderne demokrati. Statsborgarskap gir rett til velferdsgode og til rettsleg likebehandling. Men kva med pliktene? Alle fungerande moderne demokrati har skuleplikt. Det er ikkje tilfeldig. Demokrati, som valsystem, forutset at statsborgarane­ er rimeleg opplyste, at dei i rimeleg­ grad er myndige menneske. Som statsborgar må ein (på rimeleg vis) kunne språket­, forstå sakene­, skjønne­ samfunnet­. Manglar dette, kan ein vere kunde­ og klient, og rettsstatleg undersått, men ikkje statsborgar, reelt sett.

Trojansk hest. Spissformulert lyder spørsmålet slik: Er vi stadig ein fortropp for kulturell modernisering, eller står vi i fare for å bli ein trojansk hest for mørkemaktene? Og kva bør vi vere? – Tenk på Berge Furre! Då burde svaret gi seg sjølv.

Les innlegget i sin helhet på Verdidebatt.no.

Stockholm

Politiet mister kontroll over stadig flere områder

05.02.2016. Förorter där hot, våld och utpressning är vardag. Där boende inte vågar prata med polisen av rädsla för hot och våld. Platser där narkotikaförsäljning sker öppet, 12-åringar bär vapen och poliser möts av regnande gatstenar. Det här är Stockholms läns farligaste områden. Det er Aftonbladet som melder dette.

Se også den oppfølgende reportasjen i Aftenposten: Hemmelig politirapport: Her er Sveriges farligste nabolag. Multikriminelle herjer fritt, barn bærer våpen, narkotika selges åpenlyst og maskerte grupper steiner politibiler. Slik beskriver svensk politi hverdagen i noen av Sveriges mest lovløse områder, ifølge en politirapport den svenske avisen Aftonbladet har fått tilgang til.

Voldtektstall

Gunnar Tjomlid på tynn is

04.02.2016. Hvorfor er det så viktig å «pakke inn» hvem som voldtar mest? Og peke på alt annet enn kultur og holdninger? Det er Kjetil Rolness som stiller spørsmålet i innlegget Tull med voldtektstall (lenker i original):

«GUNNAR TJOMLID er et interessant og typisk case», skrev jeg i min helgekommentar i Dagbladet om tåkelegging og bortforklaring av voldtektstall. Nå jeg villig til å ta hardere i: Tilfellet Tjomlid er fascinerende, nesten forbløffende. Men likevel bare et ekstremtilfelle av en utbredt faktavegring på den positive, liberale siden i innvandringsdebatten.

Her har vi altså en frisk og seriøs blogger som har skapt seg et navn som utrettelig faktasjekker, en fornuftens vaktbikkje mot alternativbevegelse, vaksinemotstand og annen tidsriktig humbug og bullshit. Men hver gang han skal «debunke» innvandringskritikk, går det i stå. Eller rundt grøten. Da bedriver han selv utstrakt «cherry-picking» av forskning og forholder seg så ukritisk til sine foretrukne kilder, at det tidvis bikker over i komikk.

«Mye empiri tyder på at å slippe inn mange flyktninger, såvel som immigranter, gir en positiv økonomisk effekt», skriver Tjomlid i en av sine bloggposter. Ja, hvis du tror Brochman-rapporten er knust av et makkverk fra NyAnalyse, og den flerkulturelle avisa Utrop er bedre på regnskap enn Finansavisen. Og sånt tror Tjomlid. Alltid med et nytt sitat, en ny tabell, eller en ny versjon av argumentet i forrige avsnitt. Som blogger vet Tjomlid å utnytte nettets ubegrenset spalteplass, og gir seg ikke før leseren ber om nåde. Drep meg, herre, men ikkje med graut!

OG NÅ HAR ALTSÅ Tjomlid brukt 3200 ord, eller over 20000 tegn, på å unnlate å besvare min kritikk. I stedet fortsetter han å se bort fra tallene som betyr noe. Og bare fokusere på «ikke-etniske» årsaker til ikke-vestlige overgrep. Her er Tjomlid om nyttårsaften i Köln og andre byer:

«Mye tyder altså på at disse overgrepene kan ha sitt utspring i dårlig integrering (gjerne på grunn av kort botid i landet) og lav sosioøkonomisk status. Det er unge menn som føler seg maktesløse uten jobb, uten forsørgeransvar, og uten tilhørighet.»

Stakkars overgripere. Tyskland og Sverige har ikke gitt dem pappaperm engang. Jeg kommer tilbake til årsakforklaringer. Men først min hovedanklage mot Tjomlid: Han henter tall ut av luften, og slenger om seg med påstander uten dekning.  Dette velger han av en eller annen grunn å ikke kommentere i sitt svar. Da er det fristende å vil følge hans eget motto: «La meg se litt nærmere på akkurat det...»

TJOMLID SKREV: «Etniske nordmenn begår sannsynligvis over 10000 voldtekter i året. Du vet sånn, norske voldteker. På fest i fylla. Mot partneren som sover.» Hvor har han dette tallet fra? Det skrev han ikke. I sitt eget kommentarfelt forsvarte han seg slik: «Hvis du tror at tallet 10000 er ren gjetning, synes jeg du utviser stor blindhet. Det er ikke gjetning, men et kvalifisert estimat basert på kunnskap om mørketall i anmeldelser.»

Les det en gang til. Og du må gjerne le. Mørketall er et ord vi bruker om størrelser og antall ingen kjenner. Det er derfor det kalles mørketall. Tjomlid påstår altså at han baserer seg på kunnskap om noe man pr. def. ikke har kunnskap om. Han starter med å tenke på et mørketall. Og får det til å høres ut som eksakt vitenskap.

[...]

Å BRUNBEISE OG IDIOTFORKLARE sine kritikere er hersketeknikker fra laveste hylle (aka «billighylla»). En annen teknikk er stråmannsargumentasjon og uredelig feilsitering. I resten av sitt utflytende tilsvar diskuterer Tjomlid årsaker til at innvandrere voldtar. «Det er for enkelt å peke på bare én faktor.» Ja, det understreket jeg også i min Dagbladet-kommentar. Men Tjomlid velger å gjengi meg slik: «Han skriver at etnistet, kultur og religion er de mest opplagte årsaker til ulikhetene.» Dette er det jeg skrev:

«Det kan være mange årsaker til visse innvandrergruppers overhyppighet, ikke bare de mest opplagte og "betente", som etnisitet, kultur eller religion. F.eks. traumer, krigserfaringer, overgrep i egen oppvekst, psykisk lidelse. Eller mangel på ressurser og utdanning (som gir høyere overrepresentasjon enn utenlandsk bakgrunn i noen undersøkelser). Men før vi kan analysere, tolke og forklare, må vi ha fakta.»

Altså: Jeg holder det åpent. Jeg tror vi trenger mange forklaringer. Som Sigmund Aas påpeker i et debattinnlegg i Dagbladet i dag: «Ti av ni» blir lurt av statistikk. Asylsøkere er overrepresentert i grupper som allerede utmerket seg negativt i kriminalstatitikken: Menn, unge, lav sosialøkonomisk status, psykisk ustabile. Vi må unngå å straks hoppe til at kultur og islam har skylden.

SSB-rapporten om kriminalitet og innvadrere fra 2011 ber oss også ta hensyn til demografi og sosioøkonomi. Likevel viser de norske tallene at enkelte innvandringsgruppers overrepresentasjon består, selv om man justerer for kjønn, alder, bosted og sysselsetting. Den danske statistikken er mer presis på dette punktet: «En indeks som korrigerer for alder, viser at kriminaliteten er 48 prosent høyere blant mannlige innvandrere, og 140 prosent høyere blant mannlige etterkommere med ikke-vestlig bakgrunn. Når det i tillegg korrigeres for sosioøkonomisk status, reduseres kriminaliteten til å være henholdsvis 22 prosent og 129 prosent høyere.»

EN BETYDELIG FORSKJELL består altså. Derfor vi må også unngå den motsatte grøften: Å diskvalifisere kulturbakgrunn som forklaringsvariabel i utgangspunktet. Rita Karlsen og Nina Hjerpset-Østli i HRS har tidligere skrevet en grundig kritikk av Tjomlid om dette. Og Preben Z. Møller skriver godt i boka «Voldtekt» om den politiserte og polariserte tanketradisjonen som Tjomlid skriver seg inn i.

«Høyresiden» (i løselig forstand) er rask med å peke på importert ukultur som årsak til voldtekt, mens «venstresiden» skylder på norsk kultur eller mannskultur generelt. Venstresiden liker å kulturforklare voldtekter utført av etniske nordmenn, men ikke voldtekter utført av ikke-vestlig menn. Det er litt underlig, for unge nordmenn er sosialisert inn i en (relativt sett svært) likestilt kultur, mens mange nye landsmenn har bakgrunn fra svært kvinnediskriminerende kulturer.

Men for Tjomlid er saken klar: Vi lever i en «norsk overgrepskultur» som ikke forvinner før «norske menn tør innrømme at vi selv har et massivt holdningsproblem». Og i tillegg et drikkeproblem. Innvandrere derimot, behøver ikke ta noe oppgjør med sine holdninger til kvinner. Ok, Tjomlid ser at «kvinnesyn kan være en viktig faktor» bak overgrep av Köln-typen, men det er uansett ikke så viktig som de «underliggende faktorene». Migrantene er først og fremst fattige, arbeidsledige, marginaliserte, rotløse. Og da må vi innfødte innrømme en ting til: Vi er ikke flinke nok til å integrere de fremmede. Har du hørt det før? Den hvite, vestlige mann har skylden. Alltid og uansett.

HER KUNNE MAN SI MYE om «the regressive left» og de lavere forventningers rasisme. Men før jeg fikk fordøyd Tjomlids tilsvar, kom han - dagen etter! - med nok en utflytende bloggpost om samme tema. Og med samme perspektiv: La meg se litt snevrere på akkurat det.... mens jeg later som jeg drar inn hele spekteret av faktorer. Tjomlid kan gjengi ubegrensede mengder med sitater og tabeller som bekrefter det han vet og mener. Men aldri annen forskning, slik som den ovennevnte fra Danmarks Statistik. Slagsiden blir enda tydeligere i måten han omtaler kulturvariabelen på:

«Så lenge folk er fantastisk opphengt i merkelapper som etnisitet, kultur og religion, vil vi få gjort lite for løse problemet. Det er først når vi våger å kikke bak disse merkelappene, innrømme hvorfor enkelte grupper har flere individer med slike merkelapper (sic!) enn øvrig befolkning (det de innvandringskritiske ofte så misforstått kaller "tåkelegging"), at vi kan begynne å jobbe konstruktivt.»

Merkelapper, altså. Eller «overflatiske identifikatorer (sic)». Det er Tjomlids perspektiv på en sosial dimensjon som gir mening, verdier, tilknytning og felleskap for mesteparten av jordens mennesker, ikke minst migranter til Europa. Fredrik Barth snur seg allerede i graven.

Les innlegget i sin helhet i Dagbladet.

Merkel

– Har skylden for flyktningekrisen

02.02.2016. Det er noe paradoksalt med debatten omkring samfunnsomveltningene som menneskestrømmen avstedkommer. På de fleste viktige saksfelter innhenter man gjerne informasjon, synspunkter og kommentarer fra fremstående fagfolk. En digert byggeprosjekt settes ikke i gang uten at ingeniører har uttalt seg. Men når det gjelder et lands demografi, fattes beslutninger uten at de fremste ekspertene setter premissene for diskusjonen, og disse er sjelden særlig synlige i mediene. Det hører derfor til unntakene når den tyske storavisen Die Welt bringer et større intervju med Oxford-økonomen Paul Collier, professor i utviklingsøkonomi, migrasjonsekspert og forfatteren av «Exodus: How Migration is Changing Our World» (2013). I denne boken – som er oversatt til store europeiske språk som tysk og italiensk, men ikke til norsk – sier Collier at vi kun står ved terskelen til et massivt innvandringstrykk fra Afrika og Asia. År 2015 ble etter hans oppfatning således bare en forsmak på hva vi har i vente. Les videre på Document.no.

Kjønnspogrom

Henryk M. Broder om Köln

02.02.2016. Om nyttårsnatten i Köln er nå alt blitt sagt. Nå må man avvente resultatene av politiets etterforskning for å se om det blir straffesaker, og til slutt domfellelser. Det kan ta sin tid. Tid nok til å tenke igjennom noe påfallende som hittil ikke er blitt behandlet: Hvordan kan det ha seg at de mest absurde og kvinnefiendtlige kommentarene er skrevet av kvinner med større forståelse for overgriperne enn for ofrene? Kvinner som til de grader fortolker etter eget forgodtbefinnende, flittig forstår tingene ut fra sin sammenheng og relativiserer så grundig at man til slutt spør seg: Er nå dette så mye å hisse seg opp for? Skjer ikke slikt overalt hele tiden? Hva var så spesielt med Köln? Voldtektskulturen “som åpenbart preget nyttårsnatten i Köln,” slik Berlin-avisen Tagesspiegel formulerte det, er ”også en del av tysk kultur”, for ”de fleste seksuelle overgrep og voldtekter utføres ikke av gjenger på jernbanestasjoner, men av egne ektemenn og venner”. Det er forfatter og journalist Henryk M. Broder som på denne måten innleder sin artikkel i Die Welt; gjengitt i norsk oversettelse hos Document.no.

Kjønnsubalanse

77% menn blant asylsøkerne

02.02.2016. For hver kvinnelige asylsøker som kom til Norge i 2015 kom det mer enn tre menn. Farlige og dyre flyktningruter får skylden for den voldsomme mannsdominansen. Les mer om saken på VG Nett. Se også NRK.

Arkiv over tidligere norske forsider

Home page.

Some material has been made available in English.

Ny bok

Min nye bok ble lansert 11. november 2015. Mer informasjon finnes her.

Sitat

Virkeligheten er ikke rasistisk. Derfor må fakta fram.

Kjetil Rolness, Importert voldtektsrisiko, helgekommentar i Dagbladet, 30.01.2016

Det här är en öm punkt, vi vågar ibland inte säga som det är för att vi tror att det spelar Sverigedemokraterna i händerna.

Polischef Peter Ågren, til Dagens Nyheter, Övergreppen på festivalen i Stockholm rapporterades aldrig vidare, 10.01.2016

IS perverterer utvilsomt islams rykte, men de representerer samtidig en islamsk tradisjon. IS kan ikke reduseres til et produkt av ondskapens konspirasjon, det er også resultat av religiøs kontemplasjon. Deres program inneholder euforisk voldsromantikk, men begrunnet i islamsk lære og formulert som en politisk strategi.

Terje Tvedt, Et verdensbilde bryter sammen, Morgenbladet, 24.12.2015

Man kan bli så tolerant at man utsletter seg selv. Man kan bli så god at man nesten blir slem. [...] For meg spiller det ingen rolle hvilket parti som sier hva. Det jeg hører på er hva de sier. Og venstresiden har knapt et språk for det som skjer nå. [...] Gi meg heller en real kyniker enn en idealistisk politiker. Idealister ender opp i kynisme uten at de vet det selv.

Lars Saabye Christensen, Man kan bli så tolerant at man utsletter seg selv, intervju i A-magasinet, 25.12.2015 (kursiv i original)

At du er redd for unge menn med høy energi og ukjent bakgrunn, er et ugyldig argument i innvandringsdebatten og situasjonen vi står overfor, mener jeg. [...] Stol på at landet ditt vet at de ikke slipper inn farlige mennesker i nærområdet ditt.

Azra Korjenic, Din frykt gjør meg utrygg, NRK Ytring, 21.12.2015

Dei som åtvarar så sterkt mot å frykte, er sjølv mellom dei aller reddaste. Dei lir nemleg av panisk frykt for sanninga.

Per Steinar Runde, kommentar til Frykten, vår siste fiende?, Document.no, 19.12.2015

Vi er i en situasjon hvor splittelsen i innvandringsdebatten er blitt et grunnlagsproblem: Samtalen råtner på rot, fra begge sider oppleves motpartens tale som dypt umoralsk og uanstendig.

Lasse Midttun, Hege Storhaug har truffet en nerve i folket, Morgenbladet, 18.12.2015

Med stor sannsynlighet vil noen av asylsøkerne voldta norske jenter.

Sven Egil Omdal, Aftenbladet, 14.11.2015, sitert på Document.no

De muslimske miljøene må ta et stort ansvar for å svekke radikale krefter. De som tilhører mainstream islam må drive en åndelig, teologisk og intellektuell kamp mot de ekstreme, og det må tas på alvor at de ekstreme bruker en religiøs argumentasjon. [Det holder ikke] å si at «ekstremisme ikke har noe med islam å gjøre». Det brenner i islams hus, og dette er en krig innad i islam. Mainstream muslimer må vinne denne krigen, som først og fremst er en intellektuell krig. På et mer konkret nivå er det viktig at unge, norske muslimer ikke henter sine kunnskaper om islam fra Youtube.

Usman Rana, sitert av Klassekampen, – Det brenner i islams hus, 17.11.2015 (min uthevelse)

Hvis Norge fører en mer inkluderende innenrikspolitikk hvor muslimer ikke blir fremmedgjort, ekskludert eller diskriminert fordi de har teologiske verdier og synspunkter som er noe ulikt de verdier politikerne vil fremme, vil det ha en enorm, preventiv effekt.

Fahad Quereshi, sitert av Klassekampen, - Må inkludere alle, 17.11.2015

Det er få ting i verden som er mer patetisk enn Jesus-skikkelsen og hans budskap, og jeg har alltid foraktet den svakheten og den internasjonalismen som kirken representerer.

Anders Behring Breivik, Breivik mener Jesus er «patetisk», Dagen, 19.11.2015

Ethvert lands regjering har sikkerheten for sine borgere og eget territorium som første prioritet - alltid. Uten sikkerhet har vi intet samfunn, ingen friheter, intet demokrati.

Jens A. Riisnæs, - Steng grensene, Finansavisen, 21.11.2015

Ethvert lands regjering har sikkerhet for egne borgere og for eget territorium som første prioritet – alltid. Uten sikkerhet har vi intet samfunn, ingen friheter, intet demokrati.

Janne Haaland Matlary, Tiden over for åpne grenser, Dagens Næringsliv, 17.11.2015

Selvsagt kan og bør Europa ta imot hundretusener av syriske flyktninger, men ikke mange, mange millioner. [...] Vi klarer ikke å si ja til folk med beskyttelsesbehov hvis vi ikke også sier nei til folk som ikke har det. Hvis de som trenger det mest, skal få bli, må de som trenger det minst, nektes innreise.

Per Edgar Kokkvold, Når pressen svikter sitt kall, Aftenposten, 01.11.2015

Et samfunn som dyrker ungdommen, styres nødvendigvis av uvitenhet.

Hauk, Dagens sukk, Klassekampen, 24.10.2015

Jeg tror på Gud, og den religiøse erkjennelsen er en del av hvem jeg er. Troen kan lettest beskrives som en blanding av tvil og erkjennelse av Guds tilstedeværelse i verden og mitt eget liv.

Shoaib Sultan, intervjuet av Klassekampen, 22.10.2015

Det har alltid irritert meg med venstresida – at de demoniserer de som ikke er enige med dem. Der er venstresiden [sic] komplett idiotisk.

Ingvar Ambjørnsen, Det er ingenting med denne krisen som er uproblematisk, intervju i Aftenposten, 25.09.2015

Vi betaler nå prisen for at Europa-tankens fedre først og fremst tenkte i økonomiske baner, som Kull- og Stålunionen, ikke på det kulturelle og menneskelige aspekt.

Jahn Otto Johansen, Flyktningdebatt på avveie, Verdidebatt, 25.09.2015

Hva ønsker du deg mer av i norsk politikk?
– Fri og kritisk tenkning, før konklusjonene trekkes – og politikere som ikke høres ut som floskelmaskiner.

Direktør i Stiftelsen Fritt Ord, Knut Olav Åmås, intervjuet av Vårt Land, 19.09.2015

Personer som får drahjelp av den politiske og mediale tidsånden, nyter full tilgivelse og bortimot null hukommelse for sine “synder” så lenge de har underlagt seg kastens spilleregler. For personer som utfordrer kasten, er det full hukommelse og null tilgivelse. Opposisjon mot det konforme er egentlig uønsket.

Christian Skaug, Sultan, konformitet og konsekvens, Document.no, 17.09.2015

Det finnes ingen no-go-soner i Frankrike eller andre land.

Lars Gule, Det finnes ikke no-go-soner!, Verdidebatt, 09.03.2013

Det er ingen grunn til å bekymre seg over befolkningseksplosjonen.

Biolog Anna Blix, Befolkningseksplosjonen, Klassekampen, 22.06.2015

Jeg synes det er rystende at enkelte kirkelige miljøer fortsatt velger å bruke sensur og boikott mot meningsmotstandere.

Åpen folkekirkes leder Sturla Stålsett kommenterer NLMs beslutning om ikke å benytte Solveig Slettahjell som artist på årets sommerkonferanse, NRK Dagsrevyen, 20.06.2015

Og [media] bør spørje: Har innvandringa øydelagt Sveriges økonomi? Då vil eitt av svara bli at opnare grenser dempar framandfrykt, eit anna at innvandring har hatt meir positive enn negative verknader for svensk økonomi.

Geitebonde og forleggjar Olav Randen, Ei tikkande bombe?, Klassekampen, 20.06.2015 (side 2)

Mennesket er Guds fingeravtrykk i muld.

Grundtvig, sitert av Håvard J. Nilsen, Farvel til alt det der, Dagen, 18.05.2015

Verden trenger folk med større drømmer enn billig bensin.

Daværende nyvalgt KrFU-leder Inger Lise Hansen, svarer på spørsmål fra en VG-leser, 01.07.2005

Alle var Charlie, men ingen er Pamela Geller.

Katrine Winkel Holm påpeker manglende konsekvens hos en del forsvarere av ytringsfrihet, Jyllands-Posten, 09.05.2015

Langeland uttrykte mellom anna frykt for at den kvite rase ville døy ut og oppmoda til fleire norske barnefødslar. Han var også veldig kritisk til abort. – Desse haldingane er ikkje foreinelege med det vi kan godta i dag.

Talsmann for forsvarssjefen, Vegard Finberg, forklarer hvorfor forsvaret ikke vil delta under avdukingen av bysten etter Milorg-sjef Oliver Langeland. Forsvaret vil ikkje heidre Milorg-sjef, NRK.no, 07.05.2015

[D]ess mer man ignorerer seg selv, dess reddere blir man for den andre. Denne prosessen må finne sted i våre respektive trossamfunn. Samtidig må vi søke i hjertet av andres selvforståelse. Det er derfor, etter min mening, et stort problem i vår tid, hvordan den spirituelle og metafysiske dimensjonen er helt skjøvet til side. Dette gjelder også i den muslimske verden.

Tariq Ramadan, intervjuet av Heidi Maria Lindekleiv, Vårt Land, 11.04.2015

Men en politiker som [er] leder for Sveriges tredje største parti, må også få kritiske spørsmål.

Hilde Ebeltoft-Skaugrud, NRK, svarer på spørsmål fra Dagbladet, Seerstorm mot Skavlan etter omdiskutert intervju, 28.03.2015

Men virkeligheten og det naturlige er ikke gitt. Det er noe vi skaper hver dag. Sammen. I går, og i dag, og i morgen, for seg selv, for barna, og for alle oss som gremmes av hemmende kjønnskategorier.

Ragnhild Fjellro, Kjønnet fanger - må man være kvinne for å være en god mor?, Klassekampen, 23.03.2015 (i spalten Feminist, javisst)

Stater for to eller flere nasjoner (med unntak av Sveits) er lite løfterike eksempler - de er enten truet av oppsplitting, eller de blør i stykker.

Amos Oz, israelsk forfatter og fredsaktivist, Israel må kaste vrak på drømmer - nå!, Vårt Land, 20.03.2015

Den enkle løgn er lettere å tro enn den kompliserte sannhet.

Hauk, Dagens sukk, Klassekampen, 19.03.2015

Her er sakens kjerne: Det er ingen reell ytringsfrihet om folk får beskjed om å drive selvsensur. Vi får en amputert og blodfattig debatt. Vi får ikke belyst kontroversielle temaer og vi får ikke bekjempet undertrykkende holdninger og handlinger.

Shazia Sarwar, Kjære Erna, gjør du nok for disse kvinnene?, kommentar, VG Nett, 07.03.2015

I dag er den sanne og ekte islam bare å finne i Mirza Ghulam Ahmads menighet.

Imam Yasir Fawzi (imam for Ahmadiyya Muslim Jama'at i Kristiansand), Hvor er ekte og sann islam?, Verdidebatt, 20.02.2015

Det finnes mye irrasjonell religion, men også særdeles rasjonell religion, som ikke er et resultat av indoktrinering. Geniale teologer som Wolfhart Pannenberg og Alister McGrath var ateister som i voksen alder fant kristendom mer rasjonell enn ateisme. Antony Flew var en kjent ateistisk filosof som fant ut at gudstro var mer rasjonelt. Bredt anerkjente filosofer av verdensklasse (som Peter van Invagen og Bas van Fraassen) er kristne. Den ateistiske filosofen Quentin Smith klager i en artikkel i tidsskriftet Philo over hvordan Gud er blitt et aktuelt og respektabelt filosofisk tema og at kanskje så mange som 1/3 av professorer i filosofi er gudstroende, flesteparten tradisjonelle kristne.

Professor Atle Ottesen Søvik, Gud - og Tor med hammeren, innlegg i Vårt Land, 17.02.2015

Det jeg sa var at Amal Aden, Sylo Taraku og Lars Akerhaug sin forståelse av 'godkjent' islam har ingen oppslutning blant muslimer. [Tariq] Ramadan har ikke samme forståelse av islam som de nevnte personene. Han står for en midlertidig pause av enkelte ting i islam, mens de ovennevnte personer anser disse tingene som feil og tilbakestående. Det er én ting å si at «Gud tok feil», og det er en annen ting å si at omstendighetene gjør at «Guds lov» bør settes på pause inntil omstendighetene er skjerpet inn.

Leder i Islam Net, Fahad Qureshi, Å le bort sannheten får den ikke til å forsvinne, innlegg i Klassekampen, 14.02.2015

Max Hermansen [må] ha rett til å ytre seg og til å aksjonere uten å risikere sitt levebrød. Etterpå må han forvente at vi som er uenige bekjemper hans meninger med nebb og klør. Men ikke med yrkesforbud eller utfrysing.

John Olav Egeland, De som tenker det vi ikke liker, Dagbladet, 23.01.2015

Skal vi ha noen forhåpninger om å gjøre verden til et bedre sted for alle, er vi nødt til å ta utgangspunkt i mennesket i alle dets fasetter. Å undertrykke de elementer av menneskelivet vi ikke liker er å tenke kun som et superego. Det er ingen i stand til. Illusjonen består nettopp i at det er mulig å opptre som et kjølig, analytisk superego. [...] Terreng og kart henger ikke alltid sammen. Men det er alltid terrenget som er fasiten. All strategi og analyse som ikke tar utgangspunkt i virkeligheten slik den er, er dømt til å mislykkes.

Kåre Eriksen, Det er mulig å være både et rasjonelt og et troende menneske, Aftenposten, 20.01.2015

Venstres partileder Trine Skei Grande må gjerne på korrekt ideologisk vis påstå at vi må være villig til å dø for Vestens idealer. Skei Grande har imidlertid valgt å delegere bort dette ærefulle oppdraget til andre.

Christian Tybring-Gjedde, Ytringsfrihet med bismak, Dagbladet 15.01.2015

Norske politikere og journalister fremfører et pompøst forsvar av det frie ord men risikerer selv ingenting. De har aldri fått råd om å holde seg innendørs eller ikke fått sove om natten grunnet frykt for represalier for sine ytringer. Men de står i kø med sine penner i iver etter å begå det perfekte karakterdrap når en ytring faller utenfor rammen. Da sitter karakteristikkene løst. Og kommentatorene følger opp. Slik strupes meningsmangfoldet og apatien får råde. For dersom invitasjonen til å ytre sine meninger får som resultatet at man støtes ut og kanskje risikerer både jobb og karriere er ytringsfriheten uten reelt innhold.

Christian Tybring-Gjedde, Ytringsfrihet med bismak, Dagbladet 15.01.2015

Er det noe det norske ordskiftet trenger, så er det flere som kan tenke reflektert om religion.

Religionsviter Knut Molvær, Husk på mennesket!, Klassekampen 08.01.2015 (side 3)

Konservative har mer til felles med sosialister enn liberalere, sier Asle Toje.

Klassekampen, Til kamp mot liberalerne, 03.01.2015 (omtale av Tojes nye bok Jernburet, side 10-11)

Flere sitater her >>>

Etiske retningslinjer fra SMED

HonestThinking ønsker å spille en konstruktiv rolle i norsk samfunnsdebatt, og opptre med respekt overfor både innvandrere og norske meningsmotstandere. Vi anmodet på forsommeren 2005 Senter Mot Etnisk Diskriminering (SMED) om å se nærmere på våre nettsider, for å få en vurdering av disse i forhold til SMEDs etiske retningslinjer. Les mer >>>

SSB og juks med innvandringstall

HonestThinking påviser at SSB har presentert misvisende fremskrivninger for den demografiske utviklingen i Norge. Bakgrunnsinformasjon, tallmateriale og sitater som dokumenterer disse påstandene, er lagt ut her.

Vårt manifest

HonestThinking er viet til og forpliktet på ærlig tenkning. Ærlig tenkning er ikke det samme som sann tenkning, for det er mulig å tenke ærlig, men ta feil. Derfor er ærlig tenkning ikke det samme som objektiv tenkning heller. Det å tenke ærlig er en streven etter å forstå virkeligheten på en korrekt måte. Dette innebærer dels en forpliktelse til å være ærlig med hensyn til alt man publiserer. Men vel så viktig er at ærlig tenkning involverer en kompromissløs forpliktelse til aldri, aldri å undertrykke eller fortrenge relevante data, selv når disse kolliderer med egne overbevisninger. En slik tilnærming til data kan i visse tilfeller medføre smertefulle revisjoner i ens oppfatninger. Det er dette HonestThinking dreier seg om! Les manifestet i sin helhet.